Grattis Björn Gustafson 75 år

Idag fyller den folkkäre skådespelaren Björn Gustafson 75 år. Jag får önska honom ett stort grattis. Han fyller år dagen innan min svärmor fyller 75 år också.

När jag var mindre tyckte jag om att titta på filmerna om Jönsson-ligan. Dynamit-Harry var den karaktär som Björn spelade i filmerna. Jag kommer särskilt ihåg hans ständiga kommentar "Vilken jädra smäll", när något precis sprängts i luften.

Vad jag inte visste då var att Björn Gustafson har kopplingar till Ådals-Lidens församling. Hans morfar var nämligen född i Forsås och hette Erik Leonard Näslund. Erik Leonard flyttade tidigt till Stockholm, där han blev gift och fick barn. Hans pappa hette Hans Olof Hansson Näslund och var ifrån Ramsele sn. Hans mamma hette Elin Henriksdotter var född i Norra Finnskoga sn i Värmlands län, men uppflyttad till Ångermanland tillsammans med sina föräldrar.

En tragisk händelse skedde i familjen Näslund några år innan Erik Leonard föddes. Dödboken berättar om att brodern Henrik Olof skulle ut i skogen och valla en kon. Han var då åtta år gammal. Senare på kvällen kom kon hem ensam utan pojken. Man anordnade då skallgång efter pojken fyra dagar i följd, men man kunde inte hitta honom. Det dröjde nästan tre år innan Henrik Olof återfanns cirka 7,5 kilometer från hemmet. Man kunde identifiera honom på några klädesplagg som fanns intill skelettet. Paul Lundin har berättat om denna händelse i sin bok "Sanningar och sägner i Ådals-Liden". Vädret lär inte ha varit det bästa denna dag, men fadern ville ändå att pojken skulle ut och valla. Modern ville att han skulle stanna hemma p g a vädret, men fadern var väldigt envis. Enligt historien var min farmors farfars med i skallgången efter Henrik Olof och även insjuknat och dött p g a den dåliga väderlek som var vid tillfället. Min farmors farfar dog ungefär ett halvt år efter händelse. I dödboken hittar man dock ingen dödsorsak som bekräftar detta.

Utsigt från hotellverandan Näsåker 1902

Jag fick ett tjusigt och annorlunda kort av Harriet Boman i Holme. Kortet är taget ifrån hotellets verandan ner emot Nämforsen. På bilden finns också tre prydligt kläda män som sitter/ligger nästan på nipkanten. I bakgrunden ser man den otämda forsen. Vid denna tidpunkt fanns inte ens en bro över Ångermanälven vid Nämforsen, utan det var färja som gällde strax ovanför.

Någon som sett detta kort tidigare och möjligen vet vilka som är med på kortet?

Tack Harriet för att du skickade kortet åt mig.

Vyer från Holaforsen

För någon vecka sedan fick jag en fin bild från Elsie Tengman Strand. Vykortet visar Holaforsen innan man byggde kraftverket i Laseleforsen. Husen på bilden användes som kraftstationshus. Birger Sidén skriver i sin bok om Holaforsen historien kring kraftstationshusen. Hans far var nämligen maskinist i kraftverket, Sven Hilmer Sidén. Husen uppfördes omkring 1920. När Lasele kraftverk stod färdigt år 1956 blev kraftstationshusen utan vatten och då såldes de och monterades ned. Mer omkring detta kan läsas i Birger Sidéns bok.

Måste visa ett annat vykort från Holaforsen också, av äldre datum. Detta köpte jag också på antikvariatet i Stockholm. Jag tycker det står 1904 på frimärkets poststämpel. Notera de sex flottare som finns i vänstra kanten av vykortet.

Nämforsvisan

För några dagar sedan skrev jag om en drunkningsolycka från 1883 där fyra personer omkom. Anita Berglund i Omsjö berättade för mig att det finns en visa skriven om händelsen. Den skrevs av värmlänningen Peter Nilsson Lund. Han arbetade också emellanåt som flottare och var på plats vid Ångermanälven när olyckan inträffade. Visan kallas för Nämforsvisan. Texten till visan har jag fått av Göran Stenmark.

Nämforsvisan av Peter Nilsson Lund

I sorgens stora smärta, jag sjunga vill en sång
ty sorgens smärta tränger, så djupt här mången gång.
När jag mig så besinnar, hur allt förändrar sig
Då börjar mina tårar, att rinna upp på mig!

Så vill jag för er nämna en sorglig händelse
hur männskors liv bortilar, det får man ofta se.
De växa upp som rosor i vårens glada dag
men slockna och försvinna, likt blomman faller av

Uti den stora Ångermanälven på året åttiotre
det var också om hösten i flottningsarbete.
Då fyra man fick sluta sitt ungdoms friska liv
den femte var i fara, men han dock räddad blev.

Det var uti Nämforsen, invid Näsåkers kyrkoby
en händelse inträffade, så svår och sorgelig.
Som fem man skulle över uti en liten båt
men ack hur slutat färden – de följde strömmen åt.

Om någon kan sig tänka hur modet skulle bli
när de utur djupen såg graven öppna sig.
Ett ångestrop man hörde och strax drogs båten ned
i vilda forsens armar dit fem man följde med

Men en blev likväl räddad genom vänners raska tag;
två av de andra simmade emot en säker grav.
Och två försvann i djupet när båten stjälpt omkull
den femte fick man skåda i forsens vilda skum.

Så fort var livet brutet för fyra unga män.
Ej mera här i tiden de vänder om igen.
Men om de var beredda, det står i Herrens hand
vi kunna ej nu döma vart de ha tagit land.

Ja släktingar och vänner, de sörja bitterlig
att döden skulle skörda så unga män med sig.
Men ho`är den som klandrar, månn` ej allting står
härefter Herrens vilja och efter Herrens nåd.

Nu vill jag för er nämna, var dessa ifrån var
Per Johansson var helsing, ifrån Hudiksvall han var.
Hans fader han är döder, men modern lever kvar
ensam hon får uppleva den sorgen som hon har

Den andra hette Anders, ifrån Gårelehöjden var
hans fader och hans moder, de leva ännu kvar
Han haver fyra syskon som honom sörja må
ni mår väl er betänka, att sorgen den är svår.

Två voro ifrån Junsele, uti Ångermanna län
en av dem var från Forsmo hans fäder lever än.
Han haver fyra syskon som honom sörja må
ni mår väl er betänka, att sorgen den är svår.

Den fjärde var från Ådalsliden, uti samma län
hans moder hon är döder, men fadren lever än
Han haver ock en syster och hon nu sörja må`n
även fadren sörjer bittert sin nu bortgångne son

Men hör nu kära vänner, vad jag nu säga vill
ni skall likväl ej sörja, det kan ej gagna till
När Herren fällt sitt rådslag, vi det ej klandra må
och vartill skall det hjälpa, det skall dock framgång få

Så därmed vill jag sluta, min enkelt sjungna sång
men om ni kunde bedja till Herran än en gång
för dessa unga gossar som slutat har sitt liv
att de efter döden må smaka Herrens frid

Mången tack till både Anita och Göran som har som mycket kunskap och information om gamla händelser i min hemtrakt.

Drunkningsolycka 1883 i Nämforsen

Jag har tidigare skrivit om en drunkningsolycka i Kattdalsforsen i Fjällsjöälven år 1911. Idag hittade jag en artikel om en olycka i Ångermanälven vid Nämforsen år 1883. Fyra personer drunknade vid detta tillfälle. Artikel återfanns i tidningen Dalpilen från den 5 oktober. Följande stod i artikeln:

Genom drunkning omkommo den 21 september fyra arbetare i Näsnaforsen (sic!) i Lidens socken i Norrland. De skulle jämte en femte, som räddades, fara från Näsåker öfver elfven till Forsås i och för flottningsarbete, då, till följd af något bråk mellan de i båten varande, denna råkade komma ned i forsen, der den kantrade och, som sagdt, fyra af dem omkommo. (V. A.)

I Ådals-Lidens dödbok hittade jag en av de omkomna, nämligen arbetaren Erik Olof Edin i Sörmoflo. Han var 18 år gammal. Erik Olof var kusin med min mormors far och min farmors far. Inget begravningsdatum finns i dödboken vilket tyder på att Erik Olof's kropp inte återfanns efter olyckan.

Inga uppgifter fanns om de övriga tre personerna som omkom samtidigt i Ådals-Lidens dödbok. Jag provade då att söka i dödregistret som finns på SVAR's hemsida. Jag tror jag fanns de övriga tre omkommna, två i Junsele och en i Ed. Junsele dödbok visar att landbondesonen Lars Peter Sjöberg i Forsmo och arbetaren Anders Englund i Gårelehöjden drunknade i Nämforsen samma dag. Lars Peter återfanns året efteråt och begravdes nästan ett år senare på Ådals-Lidens kyrkogård. Lars Peter var 19 år och Anders 25 år.

Slutligen återfanns förre bonden Per Jonsson i Eds dödbok. Han var dock från Finflo i Hälsingtuna församling. Per återfanns i maj 1884 och begravdes i juni på Eds kyrkogård. Han blev 45 år gammal.

Någon gång ska jag göra en sammanställning över alla modiga män som fick offra sina liv i forsarna. Troligtvis hade de ganska dåliga löner och skogsbolagen hade säkert stora vinster.

En uppfinnare ifrån Ådals-Liden

I tidningen Svensk-Amerikanska Western den 22 februari 1906 berättas om en uppfinnare från Ådals-Liden. Följande stod i artikeln:

En blind uppfinnare. En själfstängande kran har uppfunnits af hr N. Lidholm i Ådalsliden, Ångermanland, och ett profparti kranar har i dagarne tillverkats å Linderbergs verkstäder i Sundsvall. Kranen är konstruerad så, att den genom en ställbar inrättning stänger sig själf vid den vattenhöjd man önskar i kärlet och omöjliggör därigenom allt öfverrinnande på golfvet. Den torde på grund däraf bli särdeles lämplig för bryggerier, tvättinrättningar, ladugårdar och så vidare. Det märkligaste är dock att uppfinnaren är fullständigt blind.
Hr L., för öfrigt kusin till den aflidne Norrlandsförfattaren Pelle Molin, har förut uttagit patent å ett ljudlöst väckande väckareverk att anbringa i vanliga fickur, men i saknas af nödigt förlagskapital har han ej lyckats föra denna uppfinning i marknaden, skrifver en meddelare till Sundsvallsposten.

Förmodligen står det fel efternamn i artikeln. Jag tror att han hette Lidblom istället. Det finns nämligen en kusin till Pelle Molin som hette Nils Andreas Lidblom. Han var född 1870 i Lidgatu och dog 1910 i samma by. Jag har skrivit honom som handlare i min anteckningar och även att han var blind. Han dog ogift.

Tack Claes-Göran som skickade denna artikel till mig.

Uppdatering 2009-11-09: Claes-Göran skickade mig precis en ny artikel som är hämtad ur Tidningen Kalmar den 7 april 1902. Där beskriven den första uppfinningen som Nils Andreas skapat.

En klocka som luggas: Patent har uttagits af hr N. A. Lidblom å ett ljudlöst väckarur. Detsamma består af ett vanligt fickur, som fästes om halsen. Ett i uret anbragt kugghjul, påverkat af en fjäder, rycker vid den tidpunkt man önskar bli väckt en snodd in i uret. Snoddens andra ända har man fäst i håret eller skägget, och blir sålunda väckt genom en skarpare eller lindrigare luggning, allteftersom man vill ha det. Uret kan äfven kombineras med en liten allarmklocka och kan, då man ej önskar använda det i egenskap af väckarur, användas såsom vanligt fickur.
Den lilla inventiösa apparaten betingar ett pris af 15 à 40 kr., och allarmklockan 2 kr. Den bör komma väl till pass för dem, som lida af döfhet eller som önska bli väckta, utan att på samma gång störa andra personer.

Skojigt att det finns en uppfinnare ifrån Ådals-Liden som har blivit uppmärksammad i olika tidningar både i Sverige och i Amerika. Jag har nu beställt bouppteckning efter Nils Andreas för att se om det finns några spännande saker i den också.

Lantmäteriets historiska kartor

Lantmäteriet har en e-tjänst som de kallar för Historiska kartor. Man kan där söka efter kartor och handlingar för hela Sverige. Det kostar inget att söka i databasen, men det kostar om man vill ha utskrifter eller filer av kartor eller handlingar. Nedan har jag försökt göra länkar till alla byar som förekommer i Ådals-Liden. Det finns säkert andra namn som förekommer i Ådals-Liden som inte finns med i listan.

Betåsen
Forsnäset
Forsås
Fransåsen
Fängsjö
Holaforsen
Häxmo
Jansjö
Krånge
Lidgatu
Moflo
Näsåker
Omsjö
Ottsjö
Revelåsen
Rå
Storhöjden
Sundmo
Svanåsen
Söderfors
Tallnäs
Västanbäck
Västansjö
Ås
Överå

Nedanstående länk visar alla kartor och handlingar som finns för hela Ådals-Liden. De omfattar åren 1694-1928.

Ådals-Lidens kartor och handlingar

En annorlunda bild

Idag var jag på ett antikvariat efter Sturegatan i Stockholm. Det heter Leopolds antikvariat. De hade många vykort ifrån Ångermanland och ifrån Näsåker. Jag hade tidigare hittat det på Internet när jag sökte efter vykort. Jag kan varmt rekommendera det.

Jag köpte naturligtvis några vykort och idag tänkte jag visa ett av dem. Vykortet är en flygbild över Pelle Molins stuga och över hembygdsgården. I bakgrunden ser man Ångermanälven. Jag har inte sett något liknande vykort över detta område tidigare.

Pelle Molin - engelskläraren

En kanske okänd del av Pelle Molins liv är att han var verksam som engelsklärare under den period som han vistades i Näsåker. Detta berättar Maria Lidgren om i en artikel i Västernorrlands Allehanda från 1960. Hon gick en kurs i engelska som Pelle Molin höll i. Han var i konstant behov av pengar så detta var en möjlighet för honom eftersom många gick i emigrationstankar i början av 1890-talet. Kursen blev dock inte så långvarig eftersom föräldrarna hellre ville att de skulle vara hemma och göra något nyttigare, istället för snobba med att lära engelska.

Maria berättar också att vi ungdomar och barn ofta brukade gå bort till Pelle Molin, eftersom de var nyfikna att se honom som de vuxna hade så mycket negativt att säga om. Han var ju betraktad som en latoxe som inte ville, eller kunde göra rätt för sig. Men det fanns ju de som var snälla med honom också och bjöd honom på ett mål mat, bl a prosten Frisendahl och gästgivare Borin.

Maria berättar lite mera från Ådals-Liden, bl a om laxfiske, men jag återkommer till det en annan gång.