måndag 25 april 2011

Skatten i Tängsta

Hittade en intressant berättelse i Sollefteå-Bladet, 1911-06-20. Berättelsen är från grannförsamlingen Resele.

Skatten i Tängsta
Omkring 1840-talet bodde i Tängsta, Resele socken, en torpare, som hette Engman. Under årens lopp hade han tidtals sett eldbloss, som brukade visa sig på en bestämd plats i fjällsnipan. Anande att något förborgadt, från gamla tider fanns där nedgräfdt, funderade han på, huru han skulle komma åt skatten. Vid samma tid uppehöll sig i Resele för predikstolens byggande en man, som allmänt kallades "predikstolssnickaren". Engman hade yppat hemligheten med eldblossen för honom, som tycktes ha reda på, huru fördolda skatter skulle hämtas. Båda kommo nu öfverens om att besöka stället själfva midsommarnatten. Så skedde också. Engman reste båtledes från Tängsta till Kyrkbordet för att möta predikstolssnickaren. Färden gick så äfven båtledes tillbaka till Tängsta. Men en tredje person, liten till växten och okänd för dem båda, sprang hela tiden efter stranden lika fort som båten gled fram. Ökade båten farten, så gick också den lilla mannen fortare, gick båten sakta, så saktade äfven den hemlighetsfulle följeslagaren sina steg. Icke ett ord växlades af de båda männen i båten. Då de hunnit till ort och ställe för båtfärden, var den lille mannen försvunnen. Vägen fortsattes nu till fots till den nämnda nipan och Engman utpekade platsen, där han hade sett elden. Så började gräfningen. Om en stund påträffades en murken kista och vid närmare undersökning befanns det, att kistan innehöll mynt i större myckenhet. Som de båda skattegräfvarne icke väntat sig ett så stort fynd, hade de ej tagit med sig något kärl att ta skatten i. Då tecknade predikstolssnickaren åt Engman, att denne skulle gå hem efter något dylikt, men medan Engman var borta passade predikstolssnickaren på att stöka undan det mästa af skatten, så att när Engman om en stund anlände, fick han på sin lott blott en ringare del.
På vintern efter denna händelse kom Engman till en skräddare i Tängsta för att få ett par byxor gjorda. Då de väl kände hvarandra, och skräddaren äfven hade sig bekant händelsen med gräfningen, frågade han Engman, om han kunde få se en af de slantar, som de funno midsommarnatten. Engman svarade, att när han kom för att hämta byxorna, så skulle skräddaren få se en slant. När Engman så återkom, blef åter tal om de funna pänningarna. Engman sade då, att han inte kunde visa något af mynten förr än till sommaren enär han af rädsla gräft ned pängarna vid väggen af sin stuga. Engman dog samma vinter och hemligheten begrafdes med honom.

Vem var torparen Engman i Tängsta? En lämplig kandidat som jag känner till är Per Andersson Engman (1794-1844). Han var torpare, men han var bosatt i Mo som ligger ganska långt från Tängsta på andra sidan älven. Fanns det någon annan kandidat? Per dog den 22 maj 1844 så det stämmer ganska bra med berättelsen ovan. Någon som känner till predikstolssnickaren? Enligt herdaminne för Resele färdigställdes predikstolen 1840 av en man vid namn Salomon Hägglöf. Kan det vara Salomon som omnämns i berättelsen?

Inga kommentarer: