Återkommer med två brev som Elias Lidfors skrivit. Det första brevet är skrivit till Lars von Engeström. Lars var bl.a. statsminister för utrikes ärenden från 1809 till 1824. Han var även kansler vid Lunds universitet från 1810. Mera information om Lars finns i Svensk biografiskt lexikon:
http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=16158
Brevet är skrivet 1820 från Lund och Elias skickar ett stort tack till Lars von Engeström för att han utsetts till professor i Lund efter doktor Lundblad.
Eders Excellence
Min Nådige Herre!
Inför Eders Excellence vågar jag ödmjukast nedlägga min vördnadsfullaste tacksägelse för den Kongl. Nåd, som endast genom Eders Excellences gällande förord mig vederfarits, att i Nåder bli utnämd till Eloquentiæ et Pöeseos Professor vid den Academie, som på en gång i Eders Excellence ser sonen och vördar Beskyddaren.
Men det vore att glömma Eders Excellences upphöjda tänkesätt och allmännt beprisade nit för all ädel och sann upplysning, om jag på annat sätt sökte uttrycka min djupa tacksamhet, än med den enla försäkran, att i det Embete, som jag nu genom Eders Excellences höga förtroende fått mig updraget, söka underhålla hos ungdomen kärlek för sitt fädernesland och en stadgad ifver för grundig lärdom och sann upplysning. Jag har under 10 års tid haft den lyckan, att dagligen få begagna framledne Prof. m.m. Dr Lundblads sällskap och beundra hans snille, vidsträckta kunskaper och rena nit för latinitetens studium inom fäderneslandet: och jag vågar aldrig smickra mig med den förhoppning, att i vetenskapligt afseende hinna hans fullkomlighet; men som mitt enda tacksamhets offer hembär jag Eders Excellence det löfte, att i redligt nit för vetenskapen söka täfla med denne mine fordne välgörare och härare.
Detta är det enda tacksamhetsprof, som jag mäktar visa Eders Excellence, hvilken jag omdelbarligen har att tacka för alla mina föregående befordringar och nu för Kongl Majits mig visade Nåd. Eders Excellences ädla hjerat begär inga tacksägelser; men jag hoppas att Eders Excellence ej illa anser, det jag vågar nämna, att Eders Excellence genom mig gladt en 80årig mor, som i Bendzeliernas ättbygd nu välsignar en deras ryktbare ättling, hvilken från intet updragit hennes son.
Med djupaste vördnad har nåden framhärdar
Eders Excellences
Lund d. 7de Dec. allerödmjukaste tjenare
1820. Elias Lidfors
Nästa brev skrev Elias från Helsingborg år 1822 till Carl Georg Brunius. Även Carl Georg var verksam på universitetet i Lund bl.a. i det grekiska språket och i romersk vältalighet.
http://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=17061
Käre Broder!
Haf tack för ditt härkomna bref. Beklagligen är jag behäftad med samma svaghets synd, för hvilken du biktar i din skrifvelse; nemln att jag högst ogerna allommoderar mig yndiga lekamen till bref-skrifvande. Men som den botfärdige redan till hälften förtjenar förlåtelse och jag derjemte hoppas, att du öfverser med den andra hälften, så anser jag mig redan viss om ursäkt, derföre att jag dröjt med besvarandet. Hvad din permission angår, så kan väl ingen invändning komma i fråga från Lund, då du nu är sysselsatt att utge ett verk, hvaraf Academien i framtiden med skäl kan skryta. Litteraturens utgårda Loke kan väl aldrig våga titta med sitt tryne inom denna tempelgård: här råder en atmosfer, hvar med han är alldeles ovan, såvidt jag kan slut af hans nedsmittade Virgilius och Phædrus. Allting går i Lund efter gamla slagdängan. Guds frid , min Ädle Broder!
Helsingborg den 7de Sept. Elias Lidfors
1822
lördag 27 december 2014
lördag 8 november 2014
Ett brev från professor Lidfors
I Rå föddes år 1787 en pojke vid namn Elias som senare skulle blir professor i romersk vältalighet vid Lunds universitet. Om man läser födelseboken ser man att han föddes den 17 april och döptes den 18 april. Han var son till nämndemannen Joseph Johansson och hans hustru Sara Johansdotter i Rå. I efterhand har man (Viktor Bernhard Frisendahl) i födelseboken skrivit in "Magister i Lund 1811, Elogv. docens der 5 år, Adj. i rom. vältalighet 1817, Professor i samma vetenskap 1820, Död 1825". Dopvittnen till Elias var Eric Christophersson och dess hustru i Västanbäck, Jacob Jacobsson i Näsåker och dess hustru, drängen Anders Philipsson i Rå, pigan Dordi Johansdotter från Mo och Junsele.
Man kan i Wikipedia läsa mera om Elias liv, även om det står fel födelsedatum där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elias_Lidfors
Där står bl.a. att han vid fem års ålder gått vilse och varit försvunnen i tre dygn. Vid 11 års ålder började han studera under handledning av adjunkten Nils Olof Flodstedt. Därefter började han sin skolgång i Härnösand, där han vistades i åtta år. Från 1807 var han student i Uppsala, men av ekonomiska skäl var han tvungen att avbryta sina studier. Han flyttade då till Stockholm där han tog tjänst som informator hos stadskommisarie Emanuel Widegren. Han blev under vistelsen i Stockholm känd av Per Adam Wallmark som rekommenderade honom att bege sig till Lund och lyssna på Johan Lundblad och Mathias Norberg. Han började studera i Lund 1810 och blev magister där 1811. Han blev också handledare för professor Lundblads barn och lärde sig mycket under de nio år som han vistades hos Lundblad. 1820 övertog han professuren vid Lundblads frånfälle. Elias Lidfors dog ogift 1825.
Jag har beställt kopior av tre brev som Elias Lidfors har skrivit. Dessa brev finns bevarade på Kungliga biblioteket i St
ockholm. Nedan följer en avskrift att ett brev från 1824 som han skrev till Per (eller Peter) Adam Wallmark i Stockholm som bl.a. var kunglig bibliotekarie på Kungliga biblioteket. Han nämner i brevet bl.a. stadskommisarie Widegren i Stockholm. Jag återkommer med avskrifter av de andra två breven.
Malmö den 24 September 1824
Högädle Her Cancellie-Råd!
Som jag för sexton år sedan haft den lyckan räkna Herr Cancellie-Rådet bland mina gynnare, den tid af 2ne år jag i egenskap af informator för afl. Statscommissarien Widegrens barn vistades i Stockholm och genom Hr Cancellie Rådets godhet dagligen fick begagna Benzelii-Engeströmska Bibliotheket, så vågar jag nu taga mig friheten uppvakta i följande ärende. Efter en Månads vistande i Köpenhamn denna Sommar blef jag naturligtvis besvärad med Commissioner vid återresan till Sverige, dock var det en bland de behagligaste att få öfverskaffa ett exemplar af härföljande BokCatalog till Svenska Konungens Bibliothecarie. Men Herr Cancellie Rådets mig förut visade ynnest vågar jag ännu öka dermed, att jag besvärar med Catalogerna till Prof. Aurivillius i Uppsala och Excellencen van Suchtelen samt ett Paqvette från Prof. Mollbeck till Hammarsköld. Professor Rask gjorde mig sällskap från Köpenhamn till Skåne, der han förut aldrig varit och anmodade mig öfversända äfven närlagde convoluter med bifogade bref till deras ägare i Stockholm. Rask säger sig sielf hafva den äran vara känd af Hr Cancellie-Rådet och ber om sin helsning från Malmö brygga, der jag just nu skiljdes från honom - och af den anledningen begagnar tillfället i Malmö - icke Lund - att teckna mig.
Högädle Herr Cancellie Rådets
ödmjukaste tjenare
Elias Lidfors
P.S. Några obetydliga egna försök i Latinska literaturen vågar jag i godt sällskap låta medfölja till Hr Cancellie-Rådet.
Lidfors
Man kan i Wikipedia läsa mera om Elias liv, även om det står fel födelsedatum där.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Elias_Lidfors
Där står bl.a. att han vid fem års ålder gått vilse och varit försvunnen i tre dygn. Vid 11 års ålder började han studera under handledning av adjunkten Nils Olof Flodstedt. Därefter började han sin skolgång i Härnösand, där han vistades i åtta år. Från 1807 var han student i Uppsala, men av ekonomiska skäl var han tvungen att avbryta sina studier. Han flyttade då till Stockholm där han tog tjänst som informator hos stadskommisarie Emanuel Widegren. Han blev under vistelsen i Stockholm känd av Per Adam Wallmark som rekommenderade honom att bege sig till Lund och lyssna på Johan Lundblad och Mathias Norberg. Han började studera i Lund 1810 och blev magister där 1811. Han blev också handledare för professor Lundblads barn och lärde sig mycket under de nio år som han vistades hos Lundblad. 1820 övertog han professuren vid Lundblads frånfälle. Elias Lidfors dog ogift 1825.
Jag har beställt kopior av tre brev som Elias Lidfors har skrivit. Dessa brev finns bevarade på Kungliga biblioteket i St
ockholm. Nedan följer en avskrift att ett brev från 1824 som han skrev till Per (eller Peter) Adam Wallmark i Stockholm som bl.a. var kunglig bibliotekarie på Kungliga biblioteket. Han nämner i brevet bl.a. stadskommisarie Widegren i Stockholm. Jag återkommer med avskrifter av de andra två breven.
Malmö den 24 September 1824
Högädle Her Cancellie-Råd!
Som jag för sexton år sedan haft den lyckan räkna Herr Cancellie-Rådet bland mina gynnare, den tid af 2ne år jag i egenskap af informator för afl. Statscommissarien Widegrens barn vistades i Stockholm och genom Hr Cancellie Rådets godhet dagligen fick begagna Benzelii-Engeströmska Bibliotheket, så vågar jag nu taga mig friheten uppvakta i följande ärende. Efter en Månads vistande i Köpenhamn denna Sommar blef jag naturligtvis besvärad med Commissioner vid återresan till Sverige, dock var det en bland de behagligaste att få öfverskaffa ett exemplar af härföljande BokCatalog till Svenska Konungens Bibliothecarie. Men Herr Cancellie Rådets mig förut visade ynnest vågar jag ännu öka dermed, att jag besvärar med Catalogerna till Prof. Aurivillius i Uppsala och Excellencen van Suchtelen samt ett Paqvette från Prof. Mollbeck till Hammarsköld. Professor Rask gjorde mig sällskap från Köpenhamn till Skåne, der han förut aldrig varit och anmodade mig öfversända äfven närlagde convoluter med bifogade bref till deras ägare i Stockholm. Rask säger sig sielf hafva den äran vara känd af Hr Cancellie-Rådet och ber om sin helsning från Malmö brygga, der jag just nu skiljdes från honom - och af den anledningen begagnar tillfället i Malmö - icke Lund - att teckna mig.
Högädle Herr Cancellie Rådets
ödmjukaste tjenare
Elias Lidfors
P.S. Några obetydliga egna försök i Latinska literaturen vågar jag i godt sällskap låta medfölja till Hr Cancellie-Rådet.
Lidfors
tisdag 28 oktober 2014
Aftonbladet 1849-10-30
Följande "artiklar" är hämtade ur Aftonbladet den 30 oktober 1849.
"Hernösandsposten" berättar följande, om några vid Brådö forss af Ångermanelfven anträffade hällristningar:
"Såsom anmärkningsvärdt anföra vi nedanstående hemtadt ur protokollet vid i år hållen prostvistitation i Lidens församling af Resele pastorat.
Midt i Nämnfossen vid Brådö kronoforss, der hufvudgrenen af Ångermanelfven störtar sin väldiga vattenmassa utföre en betydlig höjd nedanföre Lidens kyrka, är vid mindre vattenhöjd synlig en berghälla, kallad Brådöhällan, i hvilken en mängd figurer finnas inhuggna, föreställande renar, elgar, samt spår efter trädskodda menniskofötter m.m. Dessa hällristningar som troligen äro bland de nordligaste inom landet, äro förtjente af en närmare undersökning, så mycket mer, som man inom Resele ej saknar lemningar och kännemärken, som vittna om skeppsfart i fordna tider inom denna högt belägna trakt."
- Uti samma blad läses följande kuriösa berättelse:
"Äfven afgafs vid nämnde visitation om ett märkvärdigt naturförhållande en berättelse, som af flere de anseddaste bland socknemännen bestyrktes och bekräftades. Sedan nemligen en gammal dräng vid namn Anders Andersson, dertill drifven af fattigdom och uselhet, vid 68 års ålder ändat sitt lif genom hängning den 8 Maj 1848, inträffade till allas förundran att en invid Moflo by stående större frisk och frodig gran, som af den olycklige för sjelfmordets föröfvande begagnats, inom den korta tiden af tvenne månader derefter befanns i grund förtorkad, så att äfven trädets bark börjat lossna och förtorka. Någon yttre åverkan å trädet fanns icke."
"Hernösandsposten" berättar följande, om några vid Brådö forss af Ångermanelfven anträffade hällristningar:
"Såsom anmärkningsvärdt anföra vi nedanstående hemtadt ur protokollet vid i år hållen prostvistitation i Lidens församling af Resele pastorat.
Midt i Nämnfossen vid Brådö kronoforss, der hufvudgrenen af Ångermanelfven störtar sin väldiga vattenmassa utföre en betydlig höjd nedanföre Lidens kyrka, är vid mindre vattenhöjd synlig en berghälla, kallad Brådöhällan, i hvilken en mängd figurer finnas inhuggna, föreställande renar, elgar, samt spår efter trädskodda menniskofötter m.m. Dessa hällristningar som troligen äro bland de nordligaste inom landet, äro förtjente af en närmare undersökning, så mycket mer, som man inom Resele ej saknar lemningar och kännemärken, som vittna om skeppsfart i fordna tider inom denna högt belägna trakt."
- Uti samma blad läses följande kuriösa berättelse:
"Äfven afgafs vid nämnde visitation om ett märkvärdigt naturförhållande en berättelse, som af flere de anseddaste bland socknemännen bestyrktes och bekräftades. Sedan nemligen en gammal dräng vid namn Anders Andersson, dertill drifven af fattigdom och uselhet, vid 68 års ålder ändat sitt lif genom hängning den 8 Maj 1848, inträffade till allas förundran att en invid Moflo by stående större frisk och frodig gran, som af den olycklige för sjelfmordets föröfvande begagnats, inom den korta tiden af tvenne månader derefter befanns i grund förtorkad, så att äfven trädets bark börjat lossna och förtorka. Någon yttre åverkan å trädet fanns icke."
söndag 26 oktober 2014
Emigration: Maria Perpetua Lidholm
Maria Perpetua Lidholm föddes den 13 mars 1879 i Lidgatu som dotter till bonden Hans Peter Hansson Lidholm och hans hustru Maria Helena Norén. Jag har bara sett namnet Perpetua två gånger hittills inom Ådals-Lidens församling. Perpetua var ett helgon i bland annat den romersk-katolska kyrkan. Hon dog martyrdöden p.g.a. sin kristna tro år 203.
Maria avreste 1899 från Trondheim med skeppet Tasso. Hon skulle åka till Mora i Minnesota. Sedan tidigare hade hon en farbror som bodde i Brunswick i närheten av Mora. Maria åkte sedan vidare med skeppet Sardinian från Liverpool till Quebec. Handlingar vid inresan till Quebec visar att hon skulle åka till sin farbror Johan Augus.
Hon gifte sig 1902 i Richardson, Polk county, Wisconsin med Nels Peter Anderholm. Han var född 1878 i New York av svenska föräldrar. Familjen bodde på ganska många olika platser, huvudsakligen i Minnesota och Nels Peter skrevs ofta som maskinist på en ånggrävsskopa. År 1905 återfinns de i Cloquet city, Carlton county. Åren 1910 och 1920 återfinns de i Hibbing, Stuntz township, S:t Louis county. 1930 bodde de i Ridgefield, Bergen county, New Jersey. I census 1940 bodde de i Brunswick township, Kanabec county, där Nels Peter var bonde. Han dog samma år i Isanti county. Maria levde till 1961 då hon dog i Kanabec county.
De fick fyra barn som jag har hittat, tre döttrar och en son. Sonen som också hette Nels Peter bodde kvar på farmen och förblev ogift. Dottern Neta gifte sig med Steven Chounard som hade en slipsaffär. De bodde i S:t Louis county och fick fem barn tillsammans. Tyvärr dog Neta strax efter att hennes femte barn fötts år 1931 troligtvis av tuberkulos. Dottern Hulda Karolina var gift två gånger, först Eisgrau, sedan Estel. Hon levde tills hon var 103 år gammal. Yngsta dottern hette Ruth Helen och hon gifte sig med John Stephen Brennan.
Jag har fått låna några kort från Jeanine Reckinger i USA, bl.a. ett föreställande Nels Peter och Maria, äldsta barnen Neta och Hulda. Tack så mycket för lånet.
Maria avreste 1899 från Trondheim med skeppet Tasso. Hon skulle åka till Mora i Minnesota. Sedan tidigare hade hon en farbror som bodde i Brunswick i närheten av Mora. Maria åkte sedan vidare med skeppet Sardinian från Liverpool till Quebec. Handlingar vid inresan till Quebec visar att hon skulle åka till sin farbror Johan Augus.
Hon gifte sig 1902 i Richardson, Polk county, Wisconsin med Nels Peter Anderholm. Han var född 1878 i New York av svenska föräldrar. Familjen bodde på ganska många olika platser, huvudsakligen i Minnesota och Nels Peter skrevs ofta som maskinist på en ånggrävsskopa. År 1905 återfinns de i Cloquet city, Carlton county. Åren 1910 och 1920 återfinns de i Hibbing, Stuntz township, S:t Louis county. 1930 bodde de i Ridgefield, Bergen county, New Jersey. I census 1940 bodde de i Brunswick township, Kanabec county, där Nels Peter var bonde. Han dog samma år i Isanti county. Maria levde till 1961 då hon dog i Kanabec county.
De fick fyra barn som jag har hittat, tre döttrar och en son. Sonen som också hette Nels Peter bodde kvar på farmen och förblev ogift. Dottern Neta gifte sig med Steven Chounard som hade en slipsaffär. De bodde i S:t Louis county och fick fem barn tillsammans. Tyvärr dog Neta strax efter att hennes femte barn fötts år 1931 troligtvis av tuberkulos. Dottern Hulda Karolina var gift två gånger, först Eisgrau, sedan Estel. Hon levde tills hon var 103 år gammal. Yngsta dottern hette Ruth Helen och hon gifte sig med John Stephen Brennan.
Jag har fått låna några kort från Jeanine Reckinger i USA, bl.a. ett föreställande Nels Peter och Maria, äldsta barnen Neta och Hulda. Tack så mycket för lånet.
söndag 24 augusti 2014
Klockaren Nils Ersson i Häxmo
1720 övertog en man vid namn Nils Ersson ett ödehemman i Häxmo enligt mantalslängden. Hemmanet hade varit öde i cirka fem år. Förre bonden Johan Ersson hade dött omkring 1711 enligt testamentespenningar i Ådals-Liden. Änkan Anna står sedan antecknad som ägare till hemmanet mellan 1712 och 1714 i mantalslängden. Åren 1715 till 1719 står det att hemmanet är öde.
År 1729 gav Nils 1 daler och 16 skilling till kyrkan på sin hedersdag, alltså när han gifte sig. Hustrun hette Anna Ersdotter. Makarna fick minst fem barn tillsammans: Erik (f. 1730), Erik (f. 1731), Nils (f. 1732), Anna (f. 1738) och Anders (f. 1740). Åtminstone två av dess barn dog tidigt. Sonen Anders dog några månader efter att han fötts. Äldsta sonen Erik måste också dött eftersom son nummer 2 också fick samma förnamn, men det finns ingen notering om detta.
Från 1742 finns antecknat i mantalslängden att Nils är klockare. Han var verksam som klockare än fram till sin död år 1764, då han dog i en ålder av 61 år 2 månader och 14 dagar. Hustrun Anna hade dött redan 1761 av hosta och styng i en ålder av 61 år.
Men var kommer Nils ifrån? Om man kikar i kommunionslängden för Ådals-Lidens församling som börjar 1740 ser man att Nils då bodde med sin hustru Anna, moder Anna och syster Anna. På modern Anna är antecknat att hon är inhyses i Krånge, men man har också skrivit "Döder" på henne med svag stil. Sista notering är 1751 på henne. På systern Anna står det också med svag stil "gift till Krånge". Hon verkar också försvinna omkring 1751. Om man tittar vidare i dödboken finns en Anna Pålsdotter från Krånge som begravdes den 8 december 1751. Hon dog av blindhet och svullnad i en ålder av 68 år och några månader. Hon var alltså född omkring 1683. I vigselboken samma år finns Johan Abrahamsson i Krånge som gift sig med pigan Annika Ersdotter i Krånge.
Han var enligt dödboken född 1703 i början av året. Tittar man i födelseboken i Ådals-Liden finns ingen Nils född 1703, men det finns en Nils som döptes den 20 december 1703 i byn Sel i Resele församling. Han var son till Erik Johansson. Erik fick ytterligare två barn som är inskrivna i födelseboken i Resele, Abluna, f. 1702 och Kerstin, f. 1705. När Abluna föddes hade Erik även tillnamnet Torsk. År 1701 gifte sig Erik Johansson Torsk med Anna Nilsdotter.
Om man söker vidare så hittar man en Abluna Eriksdotter som gifte sig 1720 med Israel Olofsson från Näsåker. Hon var då från Häxmo. Hon dog 1767 i en ålder av 66 år, vilket innebär att hon var född omkring 1701. Deras två första barn hette Märta och Olof, samma som farmor och farfar. De två nästkommande barn hette Erik och Anna. Även Nils hade barn som hette Erik och Anna.
Låt oss kika lite på Erik Johansson därnäst. I mantalslängden 1720 och 1721 för Nils Ersson i Häxmo står antecknat att föräldrarna är inhyses. Därefter står bara en person som inhyses hos Nils i princip varje år fram till 1732. Titta man i kyrkoräkenskaperna år 1719 så hittar man att en Erik Johansson i Häxmo betalat 2 daler och 8 skilling till kyrkan. Året innan har en Erik Johansson betalt 18 skilling till kyrkan, men på honom stod det Lidgatu. År 1743 finns det testamentespenningar efter en Erik Johansson i Häxmo.
Låt oss därför kika vidare i Lidgatu efter Erik Johansson där. I mantalslängden på hemman nr 2 i Lidgatu dyker Erik Johansson upp första gången år 1711 tillsammans med sin hustru. Han övertog hemmanet efter Olof Botvedsson. 1718 finns för första gången en dotter med (mantalslängd för 1717 saknas dock) så hon bör vara född omkring 1702-03. I nästa mantalslängd finns även en son antecknad, vilket borde innebär ett födelseår på 1703-04. För 1719 har jag tillgång till två olika mantalslängder och i den ena var antecknat att sonen Nils skattar för första gången. 1719 är också sista årgången som familjen finns med i Lidgatu. Domboken för år 1711 visar att en man vid namn Erik Johansson Torsk i Vallen, Junsele fått uppbud för tredje gången på Olof Botwedssons hemman i Lidgatu som han köpt för 191 karoliner den 14 februari 1710.
Finns det något som knyter samman Nils Ersson i Häxmo med Nils Ersson i Lidgatu? Den slutliga pusselbiten fick jag från Niklas Ljungholm i Umeå för några år sedan. Han hade sökt lite mera i domböckerna och i länsstyrelsearkiven. Först hittade han en notering om att änkan Anna Hansdotter övergett hemmanet i Häxmo 1714 p.g.a. fattigdom. 1719 erhöll Nils Ersson från Lidgatu tillstånd att tillträda hemmanet i Häxmo, eftersom ingen bördsman visat intresse att överta hemmanet. Hemmanet var till stor del förfallet, av husen var det endast ett fähus och ett stall som var någorlunda brukliga. Åkern hade legat i linda sedan 1714, diken och gärdesgårdar var förfallna och ängarna delvis skogsbevuxna. Rätten rekommenderade fyra frihetsår för Nils. År 1721 fick han sedan tillstånd att uppta ödehemmanet i Häxmo mot fyra frihetsår.
Nils Ersson i Häxmo är född 1703 i Sel, Resele församling som son till Erik Johansson och hans hustru Anna Nilsdotter. Modern kallades Anna Pålsdotter i dödboken 1751 men detta måste vara en felskrivning. Anna ska vara dotter till Nils Pålsson i Översel enligt Carl Szabad.
Frågan om Nils Erssons föräldrar har diskuterats tidigare, bl.a. på Anbytarforum där man kom till samma slutsats för några år sedan. Detta är därför enbart ett försök att sammanställa slutsatserna.
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1024744#POST1024744
Erik Johansson Torsk återfinns också i båtsmansdatabasen under Resele församling:
http://www.gstromberg.nu/forsres.asp?hrnr=21109&orand=+OR
År 1729 gav Nils 1 daler och 16 skilling till kyrkan på sin hedersdag, alltså när han gifte sig. Hustrun hette Anna Ersdotter. Makarna fick minst fem barn tillsammans: Erik (f. 1730), Erik (f. 1731), Nils (f. 1732), Anna (f. 1738) och Anders (f. 1740). Åtminstone två av dess barn dog tidigt. Sonen Anders dog några månader efter att han fötts. Äldsta sonen Erik måste också dött eftersom son nummer 2 också fick samma förnamn, men det finns ingen notering om detta.
Från 1742 finns antecknat i mantalslängden att Nils är klockare. Han var verksam som klockare än fram till sin död år 1764, då han dog i en ålder av 61 år 2 månader och 14 dagar. Hustrun Anna hade dött redan 1761 av hosta och styng i en ålder av 61 år.
Men var kommer Nils ifrån? Om man kikar i kommunionslängden för Ådals-Lidens församling som börjar 1740 ser man att Nils då bodde med sin hustru Anna, moder Anna och syster Anna. På modern Anna är antecknat att hon är inhyses i Krånge, men man har också skrivit "Döder" på henne med svag stil. Sista notering är 1751 på henne. På systern Anna står det också med svag stil "gift till Krånge". Hon verkar också försvinna omkring 1751. Om man tittar vidare i dödboken finns en Anna Pålsdotter från Krånge som begravdes den 8 december 1751. Hon dog av blindhet och svullnad i en ålder av 68 år och några månader. Hon var alltså född omkring 1683. I vigselboken samma år finns Johan Abrahamsson i Krånge som gift sig med pigan Annika Ersdotter i Krånge.
Han var enligt dödboken född 1703 i början av året. Tittar man i födelseboken i Ådals-Liden finns ingen Nils född 1703, men det finns en Nils som döptes den 20 december 1703 i byn Sel i Resele församling. Han var son till Erik Johansson. Erik fick ytterligare två barn som är inskrivna i födelseboken i Resele, Abluna, f. 1702 och Kerstin, f. 1705. När Abluna föddes hade Erik även tillnamnet Torsk. År 1701 gifte sig Erik Johansson Torsk med Anna Nilsdotter.
Om man söker vidare så hittar man en Abluna Eriksdotter som gifte sig 1720 med Israel Olofsson från Näsåker. Hon var då från Häxmo. Hon dog 1767 i en ålder av 66 år, vilket innebär att hon var född omkring 1701. Deras två första barn hette Märta och Olof, samma som farmor och farfar. De två nästkommande barn hette Erik och Anna. Även Nils hade barn som hette Erik och Anna.
Låt oss kika lite på Erik Johansson därnäst. I mantalslängden 1720 och 1721 för Nils Ersson i Häxmo står antecknat att föräldrarna är inhyses. Därefter står bara en person som inhyses hos Nils i princip varje år fram till 1732. Titta man i kyrkoräkenskaperna år 1719 så hittar man att en Erik Johansson i Häxmo betalat 2 daler och 8 skilling till kyrkan. Året innan har en Erik Johansson betalt 18 skilling till kyrkan, men på honom stod det Lidgatu. År 1743 finns det testamentespenningar efter en Erik Johansson i Häxmo.
Låt oss därför kika vidare i Lidgatu efter Erik Johansson där. I mantalslängden på hemman nr 2 i Lidgatu dyker Erik Johansson upp första gången år 1711 tillsammans med sin hustru. Han övertog hemmanet efter Olof Botvedsson. 1718 finns för första gången en dotter med (mantalslängd för 1717 saknas dock) så hon bör vara född omkring 1702-03. I nästa mantalslängd finns även en son antecknad, vilket borde innebär ett födelseår på 1703-04. För 1719 har jag tillgång till två olika mantalslängder och i den ena var antecknat att sonen Nils skattar för första gången. 1719 är också sista årgången som familjen finns med i Lidgatu. Domboken för år 1711 visar att en man vid namn Erik Johansson Torsk i Vallen, Junsele fått uppbud för tredje gången på Olof Botwedssons hemman i Lidgatu som han köpt för 191 karoliner den 14 februari 1710.
Finns det något som knyter samman Nils Ersson i Häxmo med Nils Ersson i Lidgatu? Den slutliga pusselbiten fick jag från Niklas Ljungholm i Umeå för några år sedan. Han hade sökt lite mera i domböckerna och i länsstyrelsearkiven. Först hittade han en notering om att änkan Anna Hansdotter övergett hemmanet i Häxmo 1714 p.g.a. fattigdom. 1719 erhöll Nils Ersson från Lidgatu tillstånd att tillträda hemmanet i Häxmo, eftersom ingen bördsman visat intresse att överta hemmanet. Hemmanet var till stor del förfallet, av husen var det endast ett fähus och ett stall som var någorlunda brukliga. Åkern hade legat i linda sedan 1714, diken och gärdesgårdar var förfallna och ängarna delvis skogsbevuxna. Rätten rekommenderade fyra frihetsår för Nils. År 1721 fick han sedan tillstånd att uppta ödehemmanet i Häxmo mot fyra frihetsår.
Nils Ersson i Häxmo är född 1703 i Sel, Resele församling som son till Erik Johansson och hans hustru Anna Nilsdotter. Modern kallades Anna Pålsdotter i dödboken 1751 men detta måste vara en felskrivning. Anna ska vara dotter till Nils Pålsson i Översel enligt Carl Szabad.
Frågan om Nils Erssons föräldrar har diskuterats tidigare, bl.a. på Anbytarforum där man kom till samma slutsats för några år sedan. Detta är därför enbart ett försök att sammanställa slutsatserna.
http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=44&post=1024744#POST1024744
Erik Johansson Torsk återfinns också i båtsmansdatabasen under Resele församling:
http://www.gstromberg.nu/forsres.asp?hrnr=21109&orand=+OR
Emigration: Syskonen Kruse
Mellan 1900 till 1905 emigrerade fyra barn till faktorn Per Andersson Kruse och hans hustru Karin Jönsdotter i Forsås. Det var tre döttrar och en son som alla åkte till Minnesota. Bara två barn blev kvar i Sverige.
Först åkte näst äldsta dottern Hulda Maria Kruse år 1900 när hon var 24 år. Hon skulle åka till Mora i Minnesota för att hälsa på sin vän Nils Hoglund. År därefter gifte hon sig med William Almquist. Han var född 1855 i Sverige. William var bonde i Borgholm township, Mille Lacs county, Minnesota. Han dog före 1930 och sedan gifte Hulda Maria om sig med en annan svensk, Ole Estersson. Han var född omkring 1870 i Sverige. Ole dog 1950 och Hulda Maria dog 1956. Fyra barn föddes i första äktenskapet.
1902 åkte sedan Amanda Teresia, 17 år gammal. Hon skulle åka till sin syster Hulda i Mora. Nästa gång jag återfinner Amanda Teresia är 1918 när hon gifte sig i Saint Louis county, Minnesota med Karl (Charles) Viktor Lindmark. Han var född 1881 i Holms församling i Älvsborgs län. De bodde enligt folkräkningen 1920 i Great Scott township, Saint Louis county och därefter i Duluth, Saint Louis county (folkräkning 1930 och 1940). Charles var skomakare i Duluth, precis som sin fader hemma i Sverige. Amanda Teresia dog 1949 och Charles 1958 i Saint Louis county. De fick två barn tillsammans. Troligtvis hade Charles varit gift en gång tidigare eftersom det fanns två äldre barn i familjen.
Två år senare, 1904, åkte den yngsta systern Hildur Ingeborg. Hon skulle åka till sin svåger William Almquist i Milaca, Minnesota. Även hon gifte sig med en svensk emigrant vid namn Carl W Sundborg. Han var född 1869 i Sverige och immigrerat till USA 1893. Familjen återfinns i folkräkningen 1910, 1920 och 1930 i Minneapolis, Hennepin county, Minnesota, där han skrevs som maskinarbetare. År 1940 bodde de i Glendorado township, Benton county, Minnesota, där Carl var bonde. Carl dog 1963 och Hildur Ingeborg 1968 i Mille Lacs county. De fick fem barn tillsammans.
Brodern Oskar Fritiof emigrerade 1905 och han skulle också åka till sin syster Hulda Almquist. Oskar Fritiof återfinns bland inkallade personer under första världskriget. Där har han undertecknat handlingen med Oscar Fritz Kruse och det står antecknat att han bodde i Blue Earth city, Faribault county, Minnesota. Några ytterligare uppgifter om honom har inte hittats ännu.
Först åkte näst äldsta dottern Hulda Maria Kruse år 1900 när hon var 24 år. Hon skulle åka till Mora i Minnesota för att hälsa på sin vän Nils Hoglund. År därefter gifte hon sig med William Almquist. Han var född 1855 i Sverige. William var bonde i Borgholm township, Mille Lacs county, Minnesota. Han dog före 1930 och sedan gifte Hulda Maria om sig med en annan svensk, Ole Estersson. Han var född omkring 1870 i Sverige. Ole dog 1950 och Hulda Maria dog 1956. Fyra barn föddes i första äktenskapet.
1902 åkte sedan Amanda Teresia, 17 år gammal. Hon skulle åka till sin syster Hulda i Mora. Nästa gång jag återfinner Amanda Teresia är 1918 när hon gifte sig i Saint Louis county, Minnesota med Karl (Charles) Viktor Lindmark. Han var född 1881 i Holms församling i Älvsborgs län. De bodde enligt folkräkningen 1920 i Great Scott township, Saint Louis county och därefter i Duluth, Saint Louis county (folkräkning 1930 och 1940). Charles var skomakare i Duluth, precis som sin fader hemma i Sverige. Amanda Teresia dog 1949 och Charles 1958 i Saint Louis county. De fick två barn tillsammans. Troligtvis hade Charles varit gift en gång tidigare eftersom det fanns två äldre barn i familjen.
Två år senare, 1904, åkte den yngsta systern Hildur Ingeborg. Hon skulle åka till sin svåger William Almquist i Milaca, Minnesota. Även hon gifte sig med en svensk emigrant vid namn Carl W Sundborg. Han var född 1869 i Sverige och immigrerat till USA 1893. Familjen återfinns i folkräkningen 1910, 1920 och 1930 i Minneapolis, Hennepin county, Minnesota, där han skrevs som maskinarbetare. År 1940 bodde de i Glendorado township, Benton county, Minnesota, där Carl var bonde. Carl dog 1963 och Hildur Ingeborg 1968 i Mille Lacs county. De fick fem barn tillsammans.
Brodern Oskar Fritiof emigrerade 1905 och han skulle också åka till sin syster Hulda Almquist. Oskar Fritiof återfinns bland inkallade personer under första världskriget. Där har han undertecknat handlingen med Oscar Fritz Kruse och det står antecknat att han bodde i Blue Earth city, Faribault county, Minnesota. Några ytterligare uppgifter om honom har inte hittats ännu.
måndag 11 augusti 2014
Emigration: Bröderna Kållén från Krånge
Den 25 mars 1903 avreste bröderna Frans Otto och Fredrik Oskar Kållén med skeppet Rollo från Göteborg. Skeppet skulle ta dem till första anhalten Grimsby i England. Därefter åkte de med skeppet Westernland från Liverpool den 1 april 1903. De anlände 12 dagar senare till hamnen i Philadelphia. De skulle åka till sin vän O. Hendricson i Aitkin, Minnesota.
Tyvärr har jag inte lyckats hitta så mycket spår efter bröderna i USA. Frans Otto återfinns i handlingar från första världskriget där det står antecknat att han bodde på Grace Hotel, Duluth, Minnesota. Närmaste anhörig är John Augustson som bodde i Superior, Wisconsin.
Fredrik Oskar återvände hem till Sverige efter drygt tio års vistelse i landet 1914. Han bosatte sig i Krånge, där han var skogsarbetare och lägenhetsägare. Han dog där ogift den 11 september 1942 av hjärnblödning.
Frans Otto dödförklarades 1957 av Ångermanlands västra domsagas häradsrätt. Man ansåg att han var död den 31 december 1947.
En annan bror vid namn Erik Viktor flyttade också utomlands 1915, men inte så långt. Han flyttade till Norge. Några ytterligare uppgifter om honom har jag inte försökt forska fram.
Fredrik Oskar var född 1877 och Frans Otto var född 1880 i Krånge. De var söner till bonden och fjärdingsmannen Per Persson Kållén (1832-1908) och hans hustru Anna Karolina Häggqvist (1841-1913).
Här finns ett gammal kort på Per Persson Kållén.
http://adals-liden.blogspot.se/2012/11/ett-gammalt-foto.html
Om någon har ytterligare uppgifter omkring bröderna Kålléns vistelse i USA så skriv gärna en kommentar nedan.
Tyvärr har jag inte lyckats hitta så mycket spår efter bröderna i USA. Frans Otto återfinns i handlingar från första världskriget där det står antecknat att han bodde på Grace Hotel, Duluth, Minnesota. Närmaste anhörig är John Augustson som bodde i Superior, Wisconsin.
Fredrik Oskar återvände hem till Sverige efter drygt tio års vistelse i landet 1914. Han bosatte sig i Krånge, där han var skogsarbetare och lägenhetsägare. Han dog där ogift den 11 september 1942 av hjärnblödning.
Frans Otto dödförklarades 1957 av Ångermanlands västra domsagas häradsrätt. Man ansåg att han var död den 31 december 1947.
En annan bror vid namn Erik Viktor flyttade också utomlands 1915, men inte så långt. Han flyttade till Norge. Några ytterligare uppgifter om honom har jag inte försökt forska fram.
Fredrik Oskar var född 1877 och Frans Otto var född 1880 i Krånge. De var söner till bonden och fjärdingsmannen Per Persson Kållén (1832-1908) och hans hustru Anna Karolina Häggqvist (1841-1913).
Här finns ett gammal kort på Per Persson Kållén.
http://adals-liden.blogspot.se/2012/11/ett-gammalt-foto.html
Om någon har ytterligare uppgifter omkring bröderna Kålléns vistelse i USA så skriv gärna en kommentar nedan.
söndag 10 augusti 2014
Zakarias, ett namn som levde vidare i generationer
Min mormors far hette Zakarias Emanuel eller Zakris som han kallades. Zakris var född 1879 i Forsnäs och var tredje barnet av tretton. Man gav de barn som föddes först namn på nära släktingar och därefter gav man namn mera slumpmässigt. Ofta fick de tre äldsta sönerna namn efter fadern, farfar och morfar och motsvarande när det gällde de tre äldsta döttrarna. I Zakris familj fick första sonen namn efter fadern, andra sonen efter morfar och tredje sonen efter farfar. Han hade nämligen en farfar som hette Zakarias (Eriksson) och även en avliden farbror som hette Zakarias Molin vilket kanske påverkade också, men eftersom farfar Zakarias fortfarande var i livet så var det säkert ett sätt att hedra honom.Farfar Zakarias Eriksson var född 1804 i Sundmo. Han fick sitt namnet efter sin morfar som hette Zakarias Nilsson. Zakarias var son nummer 2 i familj. Äldste brodern hette Olof och han fick namn efter sin farfar. Tredje sonen i familjen fick namn efter fadern. Det fanns bara en dotter i denna familj och hon fick namn efter sin farmor.
Zakaris Nilsson var född 1748 gissningsvis i Krånge eller Sörmoflo. Fadern skulle sedemera bli förste nybyggare i Sundmo. Vart kommer hans namn ifrån då? Det är lite mera osäkert vilket son i ordningen Zakarias var, men han har åtminstone tre äldre bröder. Vid första anblicken så ser man ingen enkel koppling till detta namn. Äldsta brodern fick namn efter farfar, näst äldsta efter morfars far möjligen och näst näst äldsta efter plast-farfar. Tittar man lite djupare ser man att han har en farbror som hette Zakarias Hansson och var bosatt i Sörmoflo under sitt vuxna liv. Zakarias Hansson var en halvbror till Zakarias fader Nils Eriksson Sandman. Det är mycket troligt att han fick namnet efter sin farbror.
Om vi försöker spåra ytterligare bakåt i tiden, var hamnar vi då? Zakarias Hansson var född i Krånge troligtvis 1712. Hans mamma hade varit gift två gånger, först med Erik Andersson och sedan med Hans Johansson, Zakarias fader. Inget person med Zakarias förekommer på dessa antavlor. Men plötsligt upptäcker jag att Erik Andersson's styvpappa hette Zakarias Salomonsson och han var bonde i Krånge från omkring 1687 till år 1700. Han dog 1711, alltså året innan Zakarias föddes och bodde som inneboende hos Zakarias Hanssons föräldrar ända tills han dog.
Tyvärr vet jag inte var Zakarias Salomonsson kommer ifrån, men det finns i Lidgatu en person med samma namn som är bonde där till 1683. Det är troligt att det är samma person. Första gången jag hittar honom i mantalslängderna för Lidgatu är 1679, i mantalslängden för år 1673 finns förmodligen hans fader och han hette Salomon Zakrisson. Detta innebär att Zakarias farfar hette Zakarias också. Titta man vidare i landskapshandlingar kan man där i t.ex. en tiondelängd för år 1629 hitta en Zakarias Jonsson, vilken bör vara farfar till Zakarias S.
Jag tror inte mormors far visste att hans tilltalsnamn troligtvis härstammar till en bonde i Lidgatu som var född i slutet av 1500-talet, alltså nästan 300 år tidigare. Jag tyckte det var mycket intressant och spännande när jag upptäckte dessa kopplingar bakåt i tiden.
tisdag 22 juli 2014
Moflo under 1700-talet
I Moflo, eller Möffle som vi säger ibland, fanns år 1700 fem hemman och därmed fem bönder också. Bönderna hette då Mikael Markusson, Jon Nilsson, Johan Nilsson, Hans Mauritsson och Hans Eriksson. Jag har gått igenom mantalslängderna för hela 1700-talet och forskat fram vem som bodde på respektive hemman varje år. Nedan följer en sammanställning på detta.
Moflo nr 1:
Moflo nr 2:
Moflo nr 3:
Moflo nr 4:
Moflo nr 5:
Torpare i Moflo
Moflo nr 1:
(1700)--1716 Mikael Markusson
1718--1757 Markus Mikaelsson
1758--1767 Mikael Markusson
1768--1777 Anders Kristiansson
Del 1
1778--1781 Anders Kristiansson
1782--1784 Anders Andersson
1785 Hans Nilsson
1786--1787 Per Persson
1788--1799 Anders Andersson
Del 2
1778--(1799) Sven Nässlin (timmerräknare, nämndeman)
Inledningsvis gick hemmanet från far till son i några generationer. 1767 bytte dock Mikael Markusson hemman med Anders Kristiansson som bodde i Kungsgården, Bjärtrå sn. Därmed tog en ny släkt över hemmanet därefter. Omkring 1778 delades hemmanet i två delar där Anders Kristiansson ägde den ena och mågen Sven Nässlin den andra delen. Från år 1800 brukar Sven Nässlin hela hemmanet själv. Anders Andersson är en son till Anders Kristiansson och Hans Nilsson är en måg till densamma. Jag vet inte ännu vem Per Persson är.
1718--1757 Markus Mikaelsson
1758--1767 Mikael Markusson
1768--1777 Anders Kristiansson
Del 1
1778--1781 Anders Kristiansson
1782--1784 Anders Andersson
1785 Hans Nilsson
1786--1787 Per Persson
1788--1799 Anders Andersson
Del 2
1778--(1799) Sven Nässlin (timmerräknare, nämndeman)
Inledningsvis gick hemmanet från far till son i några generationer. 1767 bytte dock Mikael Markusson hemman med Anders Kristiansson som bodde i Kungsgården, Bjärtrå sn. Därmed tog en ny släkt över hemmanet därefter. Omkring 1778 delades hemmanet i två delar där Anders Kristiansson ägde den ena och mågen Sven Nässlin den andra delen. Från år 1800 brukar Sven Nässlin hela hemmanet själv. Anders Andersson är en son till Anders Kristiansson och Hans Nilsson är en måg till densamma. Jag vet inte ännu vem Per Persson är.
Moflo nr 2:
(1700)--1710 Jon Nilsson
1711--1716 Erik Eriksson
1718--1758 Jon Eriksson
1759 Jon Eriksson änka
1760--1762 Mikael Olofsson
Del 1
1763--1769 Mikael Olofsson
Del 1:1
1770--1778 Mikael Olofsson
Del 1:2
1770 Olof Olofsson
1771 Bärgas av Filip Olofsson i Forsås
1772--1778 Per Persson
Del 1
1779--1796 Per Persson
1797--(1799) Per Persson
Del 2
1763--1770 Abraham Abrahamsson
Del 2:1
1771--1779 Abraham Abrahamsson
Del 2:2
1771--1779 Anders Persson
Del 2
1780--1797 Anders Persson
1798--(1799) Hans Persson
Detta hemman är det mest besvärliga när det gäller kopplingar mellan ägarna på hemmanet. Hur som helst delades hemmanet första gången omkring 1763 och Abraham Abrahamsson övertog en del av hemmanet. Sedan delades Mikaels del ytterligare en gång omkring 1770 och då behöll Mikael bara 1/3 av dåvarande hemmansdel. Abrahams del delades omkring 1771. Mikaels del slogs åter samman omkring 1779 när Per Persson övertog hela den hemmansdelen. Abrahams del slogs också samman omkring 1780 då Anders Persson övertog hemmansdelen.
1711--1716 Erik Eriksson
1718--1758 Jon Eriksson
1759 Jon Eriksson änka
1760--1762 Mikael Olofsson
Del 1
1763--1769 Mikael Olofsson
Del 1:1
1770--1778 Mikael Olofsson
Del 1:2
1770 Olof Olofsson
1771 Bärgas av Filip Olofsson i Forsås
1772--1778 Per Persson
Del 1
1779--1796 Per Persson
1797--(1799) Per Persson
Del 2
1763--1770 Abraham Abrahamsson
Del 2:1
1771--1779 Abraham Abrahamsson
Del 2:2
1771--1779 Anders Persson
Del 2
1780--1797 Anders Persson
1798--(1799) Hans Persson
Detta hemman är det mest besvärliga när det gäller kopplingar mellan ägarna på hemmanet. Hur som helst delades hemmanet första gången omkring 1763 och Abraham Abrahamsson övertog en del av hemmanet. Sedan delades Mikaels del ytterligare en gång omkring 1770 och då behöll Mikael bara 1/3 av dåvarande hemmansdel. Abrahams del delades omkring 1771. Mikaels del slogs åter samman omkring 1779 när Per Persson övertog hela den hemmansdelen. Abrahams del slogs också samman omkring 1780 då Anders Persson övertog hemmansdelen.
Moflo nr 3:
(1700)--1709 Johan Nilsson
1710--1737 Nils Johansson
1738--1784 Erik Nilsson
1785--(1799) Erik Eriksson
Detta hemman gick under 1700-talet från far till son i varje steg. Erik Nilsson var den som "satt" längst på hemmanet, drygt 45 år, innan sonen Erik övertog hemmanet.
1710--1737 Nils Johansson
1738--1784 Erik Nilsson
1785--(1799) Erik Eriksson
Detta hemman gick under 1700-talet från far till son i varje steg. Erik Nilsson var den som "satt" längst på hemmanet, drygt 45 år, innan sonen Erik övertog hemmanet.
Moflo nr 4:
(1700)--1705 Hans Mauritsson
1706--1711 Maurits Hansson
1712--1733 Hustru Kerstin
1734--1766 Hans Mauritsson (båtsman under en period)
1767--1785 Abraham Hansson
1786 Abraham Hanssons änka
1787--(1799) Hans Persson (även lumpsamlare, gift med Abraham Hanssons änka)
Även detta hemman gick från far till son under hela 1700-talet, men några av ägarna dog tidigt så det var änkan eller änkans nya make som stod för hemmanet under vissa perioder. Maurits Hansson dog efter bara fem år som ägare och då tog hans änka över därefter. Hon drev gården i över tjugo innan sonen Hans tog över. Även Abraham Hansson dog relativt ung. Änka gifte då om sig med Hans Persson, även kallad Myrholm, från Resele. Han blev därför bonde på hemmanet ett tag innan sonen Abraham Abrahamsson tog över gården under 1800-talets början.
1706--1711 Maurits Hansson
1712--1733 Hustru Kerstin
1734--1766 Hans Mauritsson (båtsman under en period)
1767--1785 Abraham Hansson
1786 Abraham Hanssons änka
1787--(1799) Hans Persson (även lumpsamlare, gift med Abraham Hanssons änka)
Även detta hemman gick från far till son under hela 1700-talet, men några av ägarna dog tidigt så det var änkan eller änkans nya make som stod för hemmanet under vissa perioder. Maurits Hansson dog efter bara fem år som ägare och då tog hans änka över därefter. Hon drev gården i över tjugo innan sonen Hans tog över. Även Abraham Hansson dog relativt ung. Änka gifte då om sig med Hans Persson, även kallad Myrholm, från Resele. Han blev därför bonde på hemmanet ett tag innan sonen Abraham Abrahamsson tog över gården under 1800-talets början.
Moflo nr 5:
(1700)--1704 Hans Eriksson (sockenskrivare)
1705--1720 Erik Hansson
1721--1733 Hans Eriksson
1734--1767 Anders Eriksson
1768--1798 Erik Andersson
Del 1
1799-- Anders Persson
Del 2
1799-- Anders Eriksson
Hemman nr 5 ärvdes från far till son under i princip hela 1700-talet. Hemmanet delas i två delar 1799 mellan sonen Anders och mågen Anders Persson. Sonen Hans Eriksson dog redan 1733 och då fick brodern Anders istället överta hemmanet.
1705--1720 Erik Hansson
1721--1733 Hans Eriksson
1734--1767 Anders Eriksson
1768--1798 Erik Andersson
Del 1
1799-- Anders Persson
Del 2
1799-- Anders Eriksson
Hemman nr 5 ärvdes från far till son under i princip hela 1700-talet. Hemmanet delas i två delar 1799 mellan sonen Anders och mågen Anders Persson. Sonen Hans Eriksson dog redan 1733 och då fick brodern Anders istället överta hemmanet.
Torpare i Moflo
1779--(1799) Maurits Johansson
Under 1700-talet fanns bara en torpare i byn, och det var Maurits. Han var ursprungligen från Sörmoflo, eller Krånge som byn egentligen heter.
Under 1700-talet fanns bara en torpare i byn, och det var Maurits. Han var ursprungligen från Sörmoflo, eller Krånge som byn egentligen heter.
fredag 20 juni 2014
Emigration: Familjen Källberg från Rå
Den 13 juli 1892 påbörjade Gustaf Källberg sin resa till Amerika från Trondheim med skeppet Juno. Han lämnade sin hustru och barn hemma i Rå och åkte över i förväg till det nya landet. Han var dock inte ensam på resan från Ådals-Lidens församling, utan han åkte i sällskap med fyra stycken barn i åldrarna från 4 till 11 år. De var barn till en annan Rå:are vid namn Erik Eriksson Hägglund som åkt över till USA året innan. Erik var också kusin med Gustafs hustru. Gustafs destination uppgavs vara New York. Resan gick vidare från Liverpool den 20
juli 1892 med skeppet Germanic. Gustaf och barnen anlände den 29 juli 1892 till Ellis Island i New York.
Övriga i
familjen, hustrun och 2 barn, avreste den 14 juli 1897 från Trondheim med samma skepp, Juno. Deras
destination var Aitkin, Minnesota, USA. De reste vidare från Liverpool den 21 juli 1897
med skeppet Majestic. Skeppet anlände den 28 juli 1897 till New York.
Låt oss dock backa tillbaka lite och berätta lite om Gustaf och hans familj. Han var född den 2 februari 1857 i
Källås, Gillberga sn, Värmlands län som son till Karl Olsson Källberg och hans hustru Stina
Jonasdotter. Gustaf flyttade från Gillberga sn till Ådals-Liden sn 1880. Han gifte sig den 7 januari 1883 i Ådals-Liden sn med Kajsa Stina Karlsdotter. Hon var född
den 25 juni 1858 i Rå, Ådals-Liden sn som dotter till Karl Johan Pålsson (f.
1831) och hans hustru Anna Kajsa Olofsdotter (1832-1874). Gustaf var arbetare i
Rå, Ådals-Liden sn.
I USA blev Gustaf
blev bonde i Malmö township, Aitkin county, USA. Flera syskon till Kajsa Stina flyttade också till Aitkin county, varav en bror och en syster redan bodde i området. Kajsa Stina dog mellan 1900
och 1905. Gustaf gifte om sig 1908 med änkan Augusta.
Hon var född i maj 1860 i Sverige. Hon var tidigare gift Sandberg. Hon hade många barn i första äktenskapet. Augusta dog den 1 maj 1939 i Aitkin county.
Gustaf dog den 13 mars 1940 i Aitkin county.
Gustaf och Kajsa Stina fick sex barn tillsammans, varav två var födda i USA. Två av barn dog 1893 av difteri, alltså efter att Gustaf åkt till USA för att söka lyckan. Barnen var tio och sex år gamla. Barnen verkar inte bo kvar hos Gustaf efter att han gift om sig, utan de äldre barnen verkar ta hand om de yngre. Dottern Anna gifte sig 1907 och bosatte sig i Brainerd city, Crow Wing county, Minnesota. Yngsta dottern Helen bodde tillsammans med systern enligt census 1910 och 1920, därefter inga spår efter henne. Systern Alma bodde år 1910 i Summit township, Beltrami township, Minnesota, där hon var tjänarinna ("servant"). Även systern Augusta bodde då på samma ställe och skrevs som inneboende. Inga ytterligare spår efter dessa systrar därefter.
Systrarna stavades sitt efternamn Schelberg enligt de handlingar som jag hittat hittills. Stavningen på Gustafs eller Gust's efternamn varierar mycket. Det har stått Kjelberg, Kallberg, Chelberg och Kjallberg. Den stavning som används när han och Augusta dog var Kallberg.
Uppdatering 20140620: Samma dag som jag publicerade detta inlägg hittade jag när Kajsa Stina dog, eller Karin som hon kallades i USA. Hon dog den 24 maj 1902 enligt hennes gravsten som man kan hitta på hemsidan www.findagrave.com.
http://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=pv&GRid=43071803&PIpi=22412130
Systrarna stavades sitt efternamn Schelberg enligt de handlingar som jag hittat hittills. Stavningen på Gustafs eller Gust's efternamn varierar mycket. Det har stått Kjelberg, Kallberg, Chelberg och Kjallberg. Den stavning som används när han och Augusta dog var Kallberg.
Uppdatering 20140620: Samma dag som jag publicerade detta inlägg hittade jag när Kajsa Stina dog, eller Karin som hon kallades i USA. Hon dog den 24 maj 1902 enligt hennes gravsten som man kan hitta på hemsidan www.findagrave.com.
http://www.findagrave.com/cgi-bin/fg.cgi?page=pv&GRid=43071803&PIpi=22412130
söndag 8 juni 2014
Emigration: John Molen (1866-1938)
Johan Peter Molén föddes den 13 januari 1866 i Krånge (Sörmoflo), Ådals-Liden sn. Hans pappa hette Erik Peter Ersson (1833-1897) och var bonde i Sörmoflo. Han tog sig senare namnet Molén. Mamman hette Petronella Sundvall (1836-1913). Det föddes totalt elva barn i familjen, varav fyra barn dog tidigt. Kvar i familjen var fyra flickor och tre pojkar.
När Johan Peter var nitton år flyttade han till Prästbordet, där han blev dräng hos pastorn Viktor Bernhard Frisendahl. Efter tre år, 1888, flyttade han tillbaka till Sörmoflo. Han hade då tillsammans med sin bror Erik Olof köpt faderns hemman om 1 3/16 seland för 3 000 kronor plus födorådsförmåner. Redan 1891 sålde de tillbaka hemmanet till deras fader för samma köpepenning, alltså 3 000 kronor.
Året därpå bestämde sig Johan Peter att emigrera från församlingen. Han tog ut flyttattest i oktober 1892 och begav sig sedan till Trondheim för att påbörja resan över Atlanten. Han åkte tillsammans med Henrik Sundin som också bott i Krånge. De reste med fartyget Juno från Trondheim den 30 november och deras slutdestination uppgavs till Mora i Minnesota. Den 8 december fortsatte resan från Liverpool med fartyget Oregon. Det anlände den 18 december till hamnen i Halifax, Nova Scotia, Kanada.
I census för 1900 och 1910 återfinns John i Brunswick township, Kanabec county, Minnesota. År 1900 skrevs han som arbetare och år 1910 som bonde. I bouppteckningen efter modern Petronella år 1913 står bara antecknat att J. P. Molén vistas i Amerika. Den 30 april 1919 gifte han sig i Kanabec county med Sarah Maria Nelson. Hon var född 1871 i Minnesota med svenska föräldrar. Både i census 1920 och 1930 skrevs makarna i Mora village, Arthur township, Kanabec county. John skrevs som arbetare år 1920. Han dog den 15 mars 1938 i Hennepin county, Minnesota. Sarah dog den 16 september 1939 i Kanabec county. Makarna begravdes på Brunswick Lutheran Cemetery.
När Johan Peter var nitton år flyttade han till Prästbordet, där han blev dräng hos pastorn Viktor Bernhard Frisendahl. Efter tre år, 1888, flyttade han tillbaka till Sörmoflo. Han hade då tillsammans med sin bror Erik Olof köpt faderns hemman om 1 3/16 seland för 3 000 kronor plus födorådsförmåner. Redan 1891 sålde de tillbaka hemmanet till deras fader för samma köpepenning, alltså 3 000 kronor.
Året därpå bestämde sig Johan Peter att emigrera från församlingen. Han tog ut flyttattest i oktober 1892 och begav sig sedan till Trondheim för att påbörja resan över Atlanten. Han åkte tillsammans med Henrik Sundin som också bott i Krånge. De reste med fartyget Juno från Trondheim den 30 november och deras slutdestination uppgavs till Mora i Minnesota. Den 8 december fortsatte resan från Liverpool med fartyget Oregon. Det anlände den 18 december till hamnen i Halifax, Nova Scotia, Kanada.
I census för 1900 och 1910 återfinns John i Brunswick township, Kanabec county, Minnesota. År 1900 skrevs han som arbetare och år 1910 som bonde. I bouppteckningen efter modern Petronella år 1913 står bara antecknat att J. P. Molén vistas i Amerika. Den 30 april 1919 gifte han sig i Kanabec county med Sarah Maria Nelson. Hon var född 1871 i Minnesota med svenska föräldrar. Både i census 1920 och 1930 skrevs makarna i Mora village, Arthur township, Kanabec county. John skrevs som arbetare år 1920. Han dog den 15 mars 1938 i Hennepin county, Minnesota. Sarah dog den 16 september 1939 i Kanabec county. Makarna begravdes på Brunswick Lutheran Cemetery.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
