Emigration: familjen Zakarias Persson Näsström

Zakarias Persson Näsström var född 1846 i Näsåker och son till blivande bonden Per Ersson (1815-1899) och hans hustru Gertrud Dorotea Zakrisdotter Näsström. Fadern Per blev senare ägare till ett hemman på 3 1/8 seland under nummer 1 i Näsåker.

Per sålde hemmanet 1875 till två av sönerna, Erik Peter och Hans för 6 000 kronor. Sönerna löste ett lån som föräldrarna hade på 1500 kronor, sedan betalade de 1500 kronor till brodern Zakarias och sedan fick bröderna tillgodoräkna sig 1500 kronor vardera. Zakarias köpte sedan 1877 en torplägenhet av sina bröder för 1300 kronor som han fick tillgång till 1878.

Zakarias gifte sig 1878 med Sara Brita Hansdotter, en torpardotter från Häxmo. Hon var född 1852. Makarna bosatte sig på Zakarias torp i Näsåker och fick sex barn där mellan 1879 och 1889. Ett barn dog tidigt, men de övriga levde till vuxen ålder.

I augusti 1891 åkte Zakarias med skeppet Juno från Trondheim. Det stod då att han skulle åka till Mora i Minnesota. Han verkar åka tillsammans med två andra personer som också skulle åka till Mora. De hette Erik O. Hansson och Erik A. Söderlund. Efter lite sökande verkar de komma från byn Boda i Indals-Lidens församling. Ingen av dessa tre personer har tagit ut flyttningsattest, utan reser ändå. Resan gick vidare från Liverpool med skeppet Britannic mot New York. De anlände till Amerika 23 dagar efter avresan från Trondheim.

Hustrun och barnen påbörjade samma resa året därpå i juni från Trondheim. De åkte med samma båt både från Trondheim och från Liverpool som fadern hade gjort året innan. Denna gång tog det 24 dagar att resa över Atlanten.

Man undrar lite varför denna familj emigrerade och man kanske hittar ett tänkbart svar i lagfartsprotokollen. Där ser man nämligen att Zakarias torp såldes på exekutiv auktion eftersom han gått i konkurs. Torpet inköptes av brodern Hans för 1803 kronor. Ungefär tre veckor senare emigrerade hustrun och barnen till Amerika. Man undrar hur mycket av pengarna från torpförsäljningen som de fick behålla och hur mycket som behövdes för att betala skulderna. Det kanske bara var pengar kvar för att resa över till Amerika.

Hur som helst startade familjen om på nytt i Minnesota. De bosatte sig i Comfort township i Kanabec county som ligger strax norr om Minneapolis. Zakarias var bonde där och de skulle bo där resten av sina liv. Ungefär nio månader efter hustruns ankomst till Amerika föddes ytterligare en son som fick namnet Fredrik Edwin.

Zakarias dog 1922 och Sara Brita, eller Sara Bertha som hon skrevs ibland, dog 1926. Två av sönerna dog ogifta 29 år respektive 46 år gamla. Två av döttrarna har jag inte lyckats spåra vidare i USA. Äldsta sonen blev gift, men verkar inte haft några barn. Yngsta dottern gifte sig till Hennepin county, får ett barn och sedan dör hon 36 år gammal. Jag har inte hittat några levande ättlingar ännu.

Zakarias och Sara Brita begravdes på Oakwood cemetery i Mora, Kanabec county. Även tre av barnen har jag återfunnit på samma begravningsplats.

De skrevs oftast med efternamnet Nestrom i USA. Jag hittade på hemsidan http://www.findagrave.com ett fotografi på deras gravsten på Oakwood cemetery.

Zakarias Persson Näsström var bror till sångerskan Helen Sjöholms mormors morfar. I musikalen Kristina från Duvemåla sjunger man om att guldet blev till sand, men vi får hoppas att det blev tvärtom för Zakarias. Att jorden som de odlade gav dem tillräckligt att leva ett bra liv i Minnesota.

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 6

Här kommer till slut de sista fyra verserna i Lidgatu-visan. Som jag skrev tidigare så gillar jag verkligen denna visa. Man får lära sig mycket nytt om personerna som man inte kände till tidigare och som kanske inte finns dokumenterad på något sätt heller.

Det står i visan att Erik Milton och Nils Verner Halén var bröder. Detta är inget man kan utläsa i kyrkoböckerna eftersom Erik Milton var född utan angiven fader i födelseboken. Nils Verners pappa blev änkling 1890 så han kan vara far till Erik Milton. Han gifte om sig strax innan Erik Milton föddes med en annan kvinna. Någon som känner till mera om detta? Var Erik Milton och Nils Verner halvsyskon?

Jag tror fortfarande att visan är skriven omkring 1927 även om några händelser verkar inträffa några år senare enligt kyrkoböckerna. Alla personer som omnämns i visan lever år 1927, några dör åren därpå.

I nästa gård där borta, nog vet du vem som bor
Det är visst August Nordström från Resele jag tror
I landet uti väster han även varit har
Men en dag han packar säcken och hem till Sverige far.

Och längre emot väster, där har vi ännu en
Han är visst också torpare och heter Eugen
Däruppe under berget han med de sina bor
Han är ju sista åbon i denna by jag tror.

Och nu blott trenne gubbar i byn det finnes kvar
Och dessa ifrån Helgum till oss inflyttat har
Den ene bor där borta och heter visst Fjälldén
Och så de båda andra är bröderna Halé.

Och eftersom mig ämnet nu tryter i min sång
Så får jag den nu avsluta med punkt för denna gång
Och vördsamt vill jag tacka er allesammans här
För att ni sjunger visan fastän den brister bär.

Per August Nordström (1875-1928) var född i Stugusjö i Resele församling. 1901 avreste han till Nordamerika. Han skulle åka till sin bror i Carbon, Wyoming. Han återvände till Sverige 1907. Han gifte sig med Margreta Johanna Jonsson (1884-1972). De bodde först i Norrtannflo, Resele församling, där August var skogsarbetare. 1914 flyttade familjen till Lidgatu, där han skrevs som skogsarbetare och lägenhetsägare. Han köpte år 1916 en lägenhet som kallades Undantaget. Den hade beteckningen Lidgatu 1:2. Makarna fick tre barn tillsammans.

Petrus Viktorinus Eugén Tenglund (1888-1954) var född i Rå. Han gifte sig med Viktoria Kristina Sundvall (1886-1955). Hon var också född i Rå. Eugén var först arbetare i Näsåker. 1911 flyttade familjen till Lidgatu, där han blev torpare. Eugén hade 1910 köpte lägenheten Lidgatu 1:6. Han sålde den år 1946. De fick sex barn tillsammans.

Per Johan Tjelldén (1884-1959) var född i Ås, Helgums församling. Han gifte sig med Kristina Augusta Olsson (1883-1960) som var född i Lidgatu och syster till Sanfrid Olsson. Per Johan var först arbetare i Ås, Helgums församling. 1919 flyttade de till Lidgatu, där Per Johan skrevs som arbetare, sedan som lägenhetsägare. År 1925 köpte de en fastighet i Lidgatu med beteckningen Lidgatu 3:16. Kristina Augusta hade en dotter innan äktenskapet som dog när hon bara var 14 år. I dödboken står Per Johan som fader till henne, men det är mycket osäkert. Sanfrid Olssons två barn blev fosterbarn i denna familj.

Erik Milton Halén (1891-1983) var född i Holmsta, Helgums församling. Han gifte sig med Märta Kristina Olava Berglin (1885-1951). Hon var född i Ärtrik, Helgums församling. Makarna bodde först i Mo, Helgums församling, där Erik Milton skrevs som arbetare. 1920 flyttade de till Ådals-Lidens församling och Häxmo, där han också var arbetare. Två år senare flyttade de till Lidgatu, där Erik Milton var lägenhetsägare. 1925 köpte de fastigheten Lidgatu 3:12. Makarna ägde denna till 1946. De fick två barn tillsammans.

Nils Verner Halén (1883-1930) var född i Gagnet, Helgums församling. Han gifte sig med Anna Berglin (f. 1894). Hon var född i Nässjö, Ramsele församling. Nils Verner var först jordbruksarbetare i Forsmo, eds församling. 1925 flyttade de till Lidgatu, där han blev arrenadator av Henrik Roberts Lundins hemman om 3 3/4 seland. Hemmanet hade beteckningen Lidgatu 4:1. Efter Nils Verners död flyttade änkan  och barnen först till Ås, Ådals-Lidens församling 1931. År 1934 flyttade de till Helgums församling. Makarna fick två barn tillsammans. Upptäckte precis att Nils Verners bror, Erik Peter Halén, var mormors far till Mattias Timander som spelade back under många år i MoDo och i olika lag i NHL.

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 5

Här kommer näst sista delen av Lidgatuvisan, vers 21 till och med 25. Har för länge sedan fått ett fotografi från Gullmaj Sandberg på hennes morfar Zakarias Westin. Har också fått en bild från Harriet Boman som föreställer J. Lidholm. Kan detta vara John Lidholm? Tack så mycket för korten, Gullmaj och Harriet.

 

Zakarias Westin (1862-1935)        J. Lidholm

Om icke något annat du har uti ditt sinn'
Jag beder dig att följa till August Hägglund in
Då frun uppstämmer zittran, han tar klaveret fatt
Det lättar på humöret, gör livet ljust och glatt.

Om till musikens toner du lyssna vill en stund
Så skall jag gå och hälsa vår broder E. Tenglund
Han bor uti en stuga, på samma gård du vet
I lag med sonen Valter, som kör en Chevrolet.

Åt väster genom fönstret, du ser en villa fin
Där bor och residerar vår vän Z. Vestin
Han förr har eget hemman, men nu han sålt det har
Ja för att kunna leva i ro på gamla dar.

Och där i vita gården, nog vet du vem som bor
Det är ju Petter Nilsson, som förr var inspektor
Han haver köpt sitt hemman av herr Sjödin jag tror
Där han med barn och blomma, och gamla minnen bor.

Och nu vi ställer färden till nästa gård jag tror
Där svensk-amerikanaren Jonny Lidholm bor
Han på en eldsolycka i Amerika var med
Där han från fjärde våningen till marken hoppa ned.

Nils August Emanuel Hägglund (1888-1968) var född i Lidgatu. Han gifte sig med änkan Anna Margreta Persdotter (1863-1947) som var född i Harmångers församling. August var först arbetare i Främmerbodvill, Resele församling. 1925 flyttade de till Lidgatu nr 3, där han skrevs som arbetare. De fick inga barn tillsammans.

Ernst Johan Tenglund (1872-1928) var född i Lidgatu. Han gifte sig med Brita Charlotta Tegnander (1878-1925) från Omnäs i Resele församling. Ernst Johan var först arbetare, sedan hemmanägare i Lidgatu. Han köpte 1909 halva hemmanet med beteckningen Lidgatu 4:1. Han sålde sedan detta 1922 till Henrik Robert Lundin, men blev kvar som arrendator på samma ställe. De fick två barn tillsammans. Sonen Walter emigerade 1927 till Ontario, Kanada där han bodde hela livet och dog 1974.

Zakarias Westin (1862-1935) var född i Lidgatu. Han gifte sig med Sara Karolina Tenglund (1873-1926). Han övertog 1890 sin faders hemman i Lidgatu som hade beteckningen Lidgatu 3:3. 1927 sålde han hemmanet vidare till John Lidblom. Makarna fick nio barn tillsammans.

Petter Nilsson, eller Per Nilsson (1861-1938) som han skrivs som i kyrkoböckerna var född i Rå. Han gifte sig med Kristina Amalia Lidholm (1876-1974). De köpte 1897 halva fastigheten Lidgatu 4:1 av sin svärfar. 1909 skedde en bytesaffär med Petter Sjödin. Petter köpte fastigheten Lidgatu 4:1 av Per och Per köpte fastigheten Lidgatu 2:2 av Petter Sjödin. Per skrev som hemmansägare och under en period som skogsfaktor också. Makarna fick 10 barn tillsammans.

John Lidholm (1897-1972) var född i Lidgatu och bror till Per Nilssons hustru. Han gifte sig med Elin Maria Norlén (1903-1981) som var född i Gårelehöjden, Junsele församling. John skrevs först som arbetare på Lidgatu nr 4 enligt kyrkoböckerna. 1923 emigrerade han till Amerika. Han skulle åka till Hibbing, Minnesota, där hans syster bodde. John skrevs som snickare i utresehandlingarna. Han återkom 1926 till Lidgatu. Året därpå köpte de fastigheten Lidgatu 3:3, där John blev hemmansägare. Han skrevs också som snickare. Redan 1934 sålde de fastigheten och året därpå köpte de Lidgatu 2:13 och John skrevs nu som lägenhetsägare och snickerimästare. De fick åtminstone åtta barn tillsammans.

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 4

På sidan 4 i Lidgatuvisan omnämns tio män och en kvinna. Tror det är enda kvinnan som finns med i visan. Det var Katarina Helena Nilsson som blev gift med Olof Andreas Sjöström i Västanbäck. Här kommer vers 16 till och med 20.

Och längre ner mot vägen ett stycke därifrån
Där har vi Anselm Nilsson och Einar Eriksson
Den förra han är bonde och timmerkörare
Den andra han bland annat är tapetserare.

Och nästa man du träffar han syns ju litet arg
På det du ej undra han kör ju med en varg
Som hyvlar vägens yta och gör den jämn och fin
Han är visst arrendator och heter H. Altin.

Sen har vi Nicke Persson, han en spjuver varit har
Fastän han nu sig ändrat en smul' på gamla dar
Uti en by i fjället han även har en gård
Och dit ibland han åkt uti Osvalds nya "Ford".

Nog har väl Glada Valle ni träffat någon gång
Vi ännu uti minnet så väl har kvar den sång
Han sjöng när han från Liden och upp till Jämtland drog
Där han med många andra sig skaffat vinterknog.

På andra sidan vägen och längre ner mot ån
Där har vi trenne grabbar, ja bröderna Nilsson
Och deras fjärde broder i Amerika han dog
Också en enda syster, som Olov Sjöström tog.

Nils Anshelm Nilsson (1888-1954) var född i Lidgatu. Han övertog halva hemmanet efter sin fader, och den fick senare beteckningen Lidgatu 2:17. Den andra delen övertogs av brodern Erik Albert Nilsson som sedermera sålde till Petter Olsson. Nils Anshelm gifte sig med Anna Bernhardina Jonsson (1886-1940). De fick fem barn tillsammans.

Ernst Einar Eriksson (1895-1983) var född i Lidgatu som son till målaren Erik Johan Eriksson som omnämns tidigare i visan. Ernst gick i samma fotspår som sin far och blev också målare. Han gifte sig med Fanny Karolina Johansson (1904-1989) från Ovanmo i Ramsele församling. Ernst var målare och lägenhetsägare på Lidgatu 2:12 som han köpt 1925 av Nils Anshelm Nilsson. 1938 köpte han Båtmanstorpet nr 2 (Lidgatu 2:25) som bl.a. Johan August Lidblom ägt tidigare.

Hans Petter Altin (1893-1970) var född i Ås och gifte sig med Henny Margreta Sjölén (1903-1991) som var född i Moflo. Hans Petter var arrendator i Lidgatu. Tittar man i församlingsböckerna ser man att Hans Petter är arrendator på Petter Olssons mark. Söker man vidare i lagfartsböcker ser man att fastighetsbeteckningen är Lidgatu 2:16. De fick sex barn tillsammans.

Nicke Persson hette egentligen Nils Anders Persson (1855-1937). Han var född i Lidgatu och släkten hade ägt hemmanet sedan 1720 (det var dubbelt så stort då). Han gifte sig med Greta Karolina Olofsdotter (1862-1935) från Omsjö. Han skrevs som bonde och hemmansägare på hemmanet om 5 1/24 seland. Hemmanet hade beteckningen Lidgatu 2:3. De fick 11 barn tillsammans, bl.a. Nils Anshelm Nilsson och Osvald Persson.

Glada Valle hette Henrik Wallentin Wallin (1880-1956). Han var född i Vallen, Junsele sn. Han gifte sig med Kristina Nordahl (1884-1953) från Krånge, Junsele sn. De bodde först i Krånge, där Wallentin var arbetare. 1908 flyttade familjen till Lidgatu i samband med att de övertog en fastigheten där med beteckningen Lidgatu 3:6. Kristinas fader hade köpt fastigheten och sedan fick dottern och mågen överta det. Wallentin var hemmansägare där. De fick fem barn tillsammans varav ett dog av hjärtförlamning vid nio års ålder.

Bröderna Nilsson hette Hans Olof (1868-1959), Per August (1873-1955) och Erik Viktor (1882-1969). De två äldsta var födda i Jansjö och Erik Viktor var född i Lidgatu. De övertog hemmanet efter sina föräldrar i Lidgatu. Hemmanet fick senare beteckningen Lidgatu 4:8. Alla bröderna var ogifta. Brodern Nils Andreas (f. 1870) åkte till Amerika. Slutligen var systern Katarina Helena gift med Olof Sjöström. Hon var barnlös så jag vet inte om det blev några ättlingar alls till Nils Olof Olofsson och hans hustru Märta Karolina Hansdotter.

Detta är ett kort på H.P. Altin och hans väghyvel. Kortet är lånat från Ådalslidens hembygdsförening.

Hästar inom Ådals-Lidens församling år 1928

Fick denna hästförteckning av Göran Stenmark. Den är upprättad den 9 december 1928 och innehåller hästar från olika byar inom Ådals-Liden. Man upprättade dessa listor i enlighet med hästutskrivningslagen som tillkom 1915 (osäker på detta). Hästar kunde då kallas in till miltären och därför behövde man listor på hästarna. Jag tror inte detta är alla hästar inom församlingen, men det verkar vara de äldsta. Det var Resele landsfiskalsdistrikt som upprättade denna lista.

Det är inte så mycket variation på namnen heller. De heter t.ex. Bruna, Brunte, Svarta eller Svarten.

Ägare	By	Namn	Kön	Färg	Födelseår
A.O. Nordin	Forsnäs	Bruna	Sto	Brun	1918
P. Nordin	Forsnäs	Bruna	Sto	Brun	1914
A. E. Persson	Forsnäs	Bruna	Sto	Svartbrun	1912
P. M. Flodin	Forsnäs	Brunte	Vallack	Svartbrun	1919
And. Larsson	Forsnäs	Svarten	Vallack	Svart	1916
Efr. Sandlund	Forsnäs	Bruna	Sto	Brun	1922
O. Sandlund	Forsnäs	Bruna	Sto	Brun	1919
Z. E. Nordin	Forsnäs	Brunte	Vallack	Brun	1920
D. P. Rydstedt	Forsnäs	Bruna	Sto	Brun	1919
O. Strömberg	Forsnäs	Blåa	Sto	Blå	1915
Elias Lidén	Sundmo	Brunte	Vallack	Brun	1917
Aug. Forslund	Sundmo	Brunte	Vallack	Brun	1913
V. Frisendahl	Moflo	Tora	Sto	Brun o. blå	1918
P. A. Lidén	Moflo	Blända	Sto	Brun	1918
N. V. Näsström	Moflo	Röa	Sto	Rödfux	1920
P. A. Näsström	Moflo	Röa	Sto	Fux	1922
H. O. Näsström	Moflo	Olle	Vallack	Brun	1915
L. R. Borin	Moflo	Frej	Vallack	Brun	1920
N. A. Nordin	Moflo	Svarten	Vallack	Svart	1919
N. A. Nordin	Moflo	Bruna	Sto	Brun	1915
E. V. Kallin	Moflo	Gnista	Sto	Svart	1917
Frans Kallin	Moflo	Brunte	Vallack	Brun	1918
E. J. Hellman	Moflo	Bruna	Sto	Brun	1915
H. V. Lidström	Moflo	Brunte	Vallack	Brun	1916
J. A. Vestin	Moflo	Blacka	Sto	Black	1913
A. M. Vestin	Moflo	Bruna	Sto	Brun	1917
N. A. Sundkvist	Moflo	Svarta	Sto	Svart	1918
N. J. Bergman	Moflo	Pelle	Vallack	Brun	1917
Johan Mäler	Moflo	Blåa	Sto	Blå	1914
J. A. Näslund	Krånge	Svarten	Vallack	Svart	1919
E. J. Molin	Krånge	Röa	Sto	Röd	1920
E. A. Lundkvist	Krånge	Bruna	Sto	Brun	1917
E. Frisendahl	Krånge	Vita	Sto	Vit	1915
E. Frisendahl	Krånge	Bläsa	Sto	Brun m. bläs	1921
Alf. Lidén	Krånge	Bruna	Sto	Brun	1915
E. O. Nordin	Krånge	Blåen	Vallack	Blå	1922
Aug. Kållén	Krånge	Brunte	Vallack	Brun	1916
Z. Sundelin	Krånge	Krange	Vallack	Brun	1914
Osk. Molin	Krånge	Brunte	Vallack	Brun	1913
Osk. Molin	Krånge	Bruna	Sto	Brun	1923
N. J. Flodin	Krånge	Bruna	Sto	Brun	1921
E. ?. Johansson	Krånge	Bruna	Sto	Brun	1917
O. A. Gavelin	Krånge	Bruna	Sto	Brun	1916
P. Olsson	Ås	Bruna	Sto	Brun	1922
P. Olsson	Ås	Brunte	Vallack	Brun	1919
Aug. Johansson	Ås	Bruna	Sto	Brun	1918
Dan Backlund	Ås	Bruna	Sto	Brun	1918
P. Lidström	Hexmo	Bruna	Sto	Brun	1919
N. Nilsson	Hexmo	Svarten	Vallack	Svart	1921
J. Häggmark	Hexmo	Brunte	Vallack	Brun	1912
G. Thor	Forsås	Rölle	Vallack	Röd	1916
Elis Nygren	Forsås	Svarta	Sto	Svart	1913
H. P. Forsberg	Forsås	Röa	Sto	Röd	1916
P. Nilsson	Lidgatu
V. Vallin	Lidgatu	Bläsa	Sto	Svart bläs	1913
V. Halén	Lidgatu	Brunte	Vallack	Brun	1916
Ansh. Nilsson	Lidgatu	Röa	Sto	Röd	1916
John Lidholm	Lidgatu	Brunte	Vallack	Brun	1918
Alb. Lidström	Näsåker	Blåa	Sto	Blå	1916
J. Lidgren	Näsåker	Brunte	Vallack	Brun	1916
Aug. Näsström	Näsåker	Stjerna	Sto	Svart	1921
K. A. Larsson	Näsåker	Brunte	Vallack	Brun	1916
K. Näsström	Näsåker	Gråa	Sto	Grå	1919
Aug. Lidström	Näsåker	Bruna	Sto	Brun	1914
Aug. Lidström	Näsåker	Brunte	Vallack	Brun	1923
L. Ritzén	Näsåker	Svarten	Vallack	Svart	1920
B. Lundin	Västanbäck	Brunte	Vallack	Brun	1920
B. Lundin	Västanbäck	Rölle	Vallack	Röd	1922
J. Sjöström	Västanbäck	Brunte	Vallack	Brun	1921
O. Sjöström	Västanbäck	Bruna	Sto	Brun	1916
N. A. Borin	Rå	Bruna	Sto	Brun	1918
Aug. Sundvall	Rå	Svarta	Sto	Svart	1916
O. P. Olofsson	Rå	Bruna	Sto	Brun	1918
N. Sjöström	Rå	Brunte	Vallack	Brun	1922
Elis Engström	Rå	Bläsa	Sto	Röd bläs	1914
Aug. Molén	Rå	Bruna	Sto	Brun	1919
K. Mäler	Rå	Brunte	Vallack	Brun	1920
A. Englund	Rå	Svarten	Vallack	Svart	1916
Nils Lidfors	Rå	Brunte	Vallack	Brun	1916
N. P. Isaksson		Bruna	Sto	Brun	1923
Ans. Näsström		Bläsen	Vallack	Brun bläs	1918
N. J. Sundvall	Holafors	Blacka	Sto	Black	1918
P. Lundgren	Holafors	Bläsa	Sto	Brun bläs	1917
V. Eriksson	Holafors	Blacken	Vallack	Black	1917
A. Eriksson	Holafors	Röa	Sto	Röd	1923
R. Lundin	Holafors	Brunte	Vallack	Brun	1922
E. P. Johansson	Söderfors	Svarta	Sto	Svart	1919
Aug. Jakobsson	Söderfors	Svarta	Sto	Svart	1922
Aug. Eriksson	Söderförs	Rölle	Vallack	Röd	1916
P. A. Lidén	Söderfors	Bruna	Sto	Brun	1918

Denna bild föreställer O. Strömberg i Forsnäs. Kan man gissa att denna häst heter Blåa? Vad tror ni? Har ni några andra kort från denna tid där det förekommer hästar på korten? Känner ni igen några av hästnamnen? Skriv gärna en kommentar nedan.

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 3

Här kommer nu vers 11 till och med 15 i Johan Anton Bomans visa. Jag är lite osäker på ordningen på dessa vers och jag gissar att vers nummer 14 egentligen hör ihop med vers nummer 12, alltså Janne Lidblom. Vad tror ni?

Olof Petter Håkansson flyttade till Lidgatu 1931 enligt kyrkoböckerna, vilket spräcker min teori om att visan skrevs 1927. Han kanske hade flyttat till Lidgatu tidigare, men inte tagit ut flyttning.

Däruti skogens glänta på bergets branta kam
Där bor Per Magnus Hägglund, som jämt är allvarsam
Han själv rår om sin stuga och står på säkra ben
Han far omkring i bygden och lägger sten på sten.

Sen har vi Janne Lidblom, en gammal god sjöman
Han mycket dig kan lära, om du förut ej kan
Han haver farit vida, på världens alla hav
Och sett då mången sjömän, i böljan fått sin grav.

På andra sidan vägen, i nya stugan där
Där har vi Olov Håkansson, som ifrån Jansjö är
Ibland han bränner tjära, ibland han gräver brunn
Han stundom går i skogen på älgjakt med en hund.

Ja ibland Himlens söner han gästat har som vän
Och i guldgrävarlägren i Kalifornien
Han seglat har med ryssar, spanjorer, engelsmän
På öknens skepp han farit genom Asien.

Ni känner Hanke Moström, han timrat många hus
Ibland så kan det hända han tar ett litet rus
Nu för det mesta uppå det torp han bor
Det kan med gräs och gröda snart födda tvenne kor.

Per Magnus Hägglund (1888-1979) var född i Lidgatu. Han gifte sig med Sara Erika Vestin (1887-1971) från Resele. Per Magnus var murare och bodde först i Strand, Resele sn. 1918 flyttade familjen till Lidgatu. Året därpå köpte de en lägenheten som kallades för Persbo. Den hade beteckningen Lidgatu 2:9. Makarna fick två barn tillsammans. De flyttade 1935 tillbaka till Resele sn.

Johan August Lidblom (1861-1937) var född i Lidgatu. Han började tidigt att arbeta på sjöss och var ute ganska många år på sjön. Han var hela tiden bosatt i Lidgatu, där han skrevs som sjöman, arbetare och sedan torpare. Han köpte 1899 en lägenhet som kallades för Båtsmanstorpet. Det hade beteckningen Lidgatu 2:25. Johan August var ogift.

Olof Petter Kristoffersson Håkansson (1868-1950) var född i Holafors, men hans föräldrar flyttade därefter till Jansjö. Han gifte sig med Kristina Sjöberg (1876-1917) från Sunnansjö, Junsele sn. Familjen bosatte sig först i Sunnansjö, där Olof Petter skrevs som arbetare. 1906 flyttade Olof Petter hem till Jansjö med sin familj. Han var arbetare även där. Två barn dog i späd ålder. Hustrun Kristina och en son dog av lungsot. Olof Petter blev då ensam kvar av sin familj. Han flyttade 1931 till Lidgatu, där han också skrevs som arbetare.

Hans Erik Eriksson Moström (1862-1938) var född i Mo, Resele sn. Hans far var sockensnickare där, men 1865 flyttade hela familjen till Lidgatu där fadern blev torpare. Hans Erik bodde hela livet därefter i Lidgatu och han skrev som arbetare eller torpare. Han var ogift, men troligtvis bodde han tillsammans med Johanna Erika Eriksdotter (1866-1947). Hans Erik antecknas ibland som boende på Nils Anders Persson ägor. Jag hittar inte att Hans Erik ägt någon lägenhet i Lidgatu.

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 2

Här kommer fortsättningen på Lidgatuvisan, denna gång vers 6 till 10.

Sen har vi Valfrid Eriksson, på Pålemon han bor
Han slutat hugga timmer och börjat laga skor
Han bättre har det hemma med gumman och sin läst
Än uti skogen släpa och slita som en häst.

Om samma väg tillbaka du nu mig följa kan
Så skall jag presentera en gammal arbetsman
Han heter August Persson i samma by han finns
Är född på året 70, om galet ej jag minns.

Där uti skogens sköte, fast stugan ej du ser
Där bor ju Sanfrid Olsson, som spelar på klaver
En vals han för mig spelat, ja blott en enda gång
Mitt tack jag honom bringar i denna enkla sång.

Och där i röda stugan, just uppå kullen där
Där bor ju Målar Eriksson, som allt för alla är
Han målar, tapetserar, gör möbler ock med stil
Och lagar sepratorer och klockor om du vill.

Om din maskin gått sönder till Eriksson då gå
Och om du honom beder, du säkert hjälp kan få
Men om du haver brutit på religion och lag
Han säkert dig besöker, som stämningsman en dag.

Henrik Valfrid Eriksson (1895-1961) var född i Imnäs i grannsocknen Ramsele. Han gifte sig med Anna Karolina Forsberg (1900-1989) som var född i Häxmo. Makarna köpte Lidgatu 4:4 år 1919 och flyttade samma år dit. Valfrid skrevs först som torpare där, sedan arbetare. 1930 såldes lägenheten till Västernorrlands län Kungliga Hushållningssällskap, men familjen bodde kvar i Lidgatu till 1934 då de flyttade till Näsåker. Makarna fick tretton barn tillsammans. Tack Roland Eriksson för kortet på Valfrid.

Det finns en Per August Persson (1870-1960) som var född rätt årtal enligt visan. Han var född i Söderfors, men hans familj flyttade till Lidgatu när han var fem år. Hans far hette Per Persson och var född i Lidgatu. Hans mor hette Sara Margareta Eriksdotter var från Rå. På 1920-talet bodde Per August och modern Sara Margareta enligt kyrkoböckerna på Lidgatu nr 2. Fadern hade dött redan 1890 av lungsot. Per August var ogift och dog på ålderdomshemmet i Näsåker.

Karl August Sanfrid Olsson (1898-1929) var född i Lidgatu son till arbetaren August Olsson och hans hustru Brita Magdalena Davidsdotter. Mellan 1915 och 1918 bodde Sanfrid i Umeå där han var dragon på Norrlands dragonregemente (K4). Han gifte sig med Ida Aqvilina Nilsson (1896-1924). Sanfrid skrevs som arbetare i Lidgatu nr 4. Sanfrid flyttade troligtvis 1925 till Lidgatu 2:13, men detta kan man inte utläsa av kyrkoböckerna. Familjen är hela tiden antecknad under Lidgatu nr 4. Barnen uppfostrades hos sin faster och hennes man efter föräldrarnas död.

Målar Eriksson hette Erik Johan Eriksson (1860-1932) och han var från grannbyn Norrtannflo i församlingen Resele. Han var gift med Margreta Dorotea Näslund (1863-1950) från Lidgatu. Erik Johan var målare och senare lägenhetsägare i Lidgatu. Familjen köpte 1925 lägenheten Lidgatu 2:10 och bodde alltså där när visan skrevs. Makarna fick fjorton barn tillsammans, varav fyra dog i tidig ålder. Åtminstone tre av sönerna emigrerade till USA.

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 1

Johan Anton Boman skrev en visa om de män som bodde i Lidgatu på 1920-talet. Gissningsvis tror jag att visan är skriven omkring 1927 om man tittar på de personer som omnämns. Han har skrivit mycket humoristiskt om personerna så det är verkligen roligt att läsa. Jag börjar med fem verser nu. Det är totalt 29 verser i visan. Jag har fått denna visa genom Lena Eriksson och Göran Stenmark. Tack så mycket.

En visa vill jag sjunga, som är så gott som ny
Om gubbar gamla, unga, uti Lidgatu by
Den skall ej bliva tråkig, men kanske något lång
Ni kan ju därför sjunga den blott en enda gång.

Med Johan uti Kroken jag alltså början gör
Han gör ju små affärer och lever tills han dör,
Han säljer sepratorer, ja klockor och gevär
Och Singer synmaskiner du kan få köpa där.

Se ditåt över åkern, dit som nu fågeln flyr
Där bor ju Petrus Vestin, en glad och munter fyr
Sin värnplikt han fullgjorde, när kriget först blev tänt
Jag tror en tid vi bodde i samma logement.

Och sedan om du följer mig däråt över bron
Där ha vi Erik Persson, som bor på Pålemon
Ibland han hugger timmer, ibland han hugger ved
Och om du har en liter nog vill han vara med.

Mot söder, tusen meter, och kanske någon famn
Där bor ju och hans broder och Petrus är hans namn
Sin ena hand han miste vid tröskningen en höst
Nummer två fick han behålla, det var ju någon tröst.

Johan uti Kroken hette Johan Gustafsson (1891-1960) och han var född i Krånge. Han var skogsarbetare och gifte sig med Märta Josefina Westin (1891-1982) från Lidgatu. De fick fyra flickor tillsammans, Essy, Astrid, Siri och Tilly. De bodde längst ner i byn på gränsen till Resele församling på ovansidan nuvarande Riks-90. Deras fastighet hade beteckningen Lidgatu 3:11 och Josefina hade köpte den av sina föräldrar 1924.

På andra sidan vägen bodde Josefinas bror som hette Petrus Westin (1892-1982). Han övertog faderns torp som hade beteckningen Lidgatu 3:8 år 1924, samtidigt som han gifte sig med Margreta Maria Nilsson från Lidgatu. De fick inga barn tillsammans, men de hade en fosterson vid namn Tor Ivan Eriksson.

Närmare älven bakom Petrus Westin bodde Erik August Persson (1887-1960). Han hade köpt Lidgatu 3:5 år 1915 av Per Markus Persson och hans hustru Eufemia Karolina Westin. Fastigheten kallades också Pålmon nr 1. Han sålde dock redan 1920 till brodern Hans Alfred Persson. Tittar man i församlingsboken så bodde därefter Erik August under Lidgatu nr 4. Han var son till Per Hansson som har en backe uppkallade efter sig i Lidgatu strax intill. Jag kan inte säga exakt var han bodde när denna visa skrevs. Han gifte sig med Greta Maria Norlin (1881-1952). De bosatte i Mo, Resele sn.

I vers nr fem omnämns Erik Perssons bror Petrus. Han hette egentligen Per Markus Persson (1884-1950). Han gifte sig med Eufemia Karolina Westin (1889-1968) som var syster till Märta Josefina och Petrus Westin som är omnämnd ovan. De bodde först på Lidgatu 3:5, men de sålde detta redan 1915. År 1917 flyttade de till Näsåker där det bodde till 1929 enligt kyrkoboken. Därefter flyttade de tillbaka till Lidgatu igen. De fick sju barn tillsammans. Sune (barnbarn till Per Markus och Eufemia Karolina) berättade för mig att han brukade få leka med Per Markus handproteser när han var liten. Per Markus hade en handprotes för vardag och en för fint. Jag kan inte här heller utläsa av kyrkoböckerna eller fastighetshandlingar var Per Markus bodde när visan skrev. Jag trodde att visan var från cirka 1927, men familjen flyttade först 1929 tillbaka till Lidgatu.

Hans Johan Nordin återfunnen, del 2

För fyra år sedan berättade jag lite om att ett spår hade hittats gällande min mormors farbror som enligt uppgift försvann och dödförklarades på 1960-talet här i Sverige.

http://adals-liden.blogspot.se/2011/08/hans-johan-nordin-aterfunnen.html

Jag har hittat ganska många uppgifter om Hans Johan och hans hustru Elizabeth (Lizzie) efter att de gifte sig 1904, men de flesta uppgifterna gäller hustrun Lizzie.

Hustrun Elizabeth hade varit gift en gång tidigare med en norrman vid namn John Holter. De gifte sig 1892 i Ashland county, Wisconsin och de fick två barn åtminstone. Elizabeth hette Hagstrom när de gifte sig. Barnen hette William Marvin (född 1893) och Hilda Caroline (född 1895).

I census 1900 återfinns John och Elizabeth i staden Ashland, Ashland county. John uppges vara född i maj 1865 i Norge och Elizabeth i april 1866 i Finland. Man ser också att de bor på 720 Prentice avenue och att John antecknas som arbetare.

John Holter återfinns också i de s.k. City Directory för Ashland, en adresskalender som åtminstone för Ashland verkar ges ut varannat år. År 1895 skrevs han som arbetare i Ashland på adressen 519 Willes avenue. År 1897 skrevs han på adressen 811 3rd avenue East. Åren 1899 och 1901 antecknades John som snickare på adressen 720 Prentice avenue. Året 1903 står Lizzie Holter antecknad i adresskalender som änka efter John. Hon skrevs då på adressen 728 West 2nd.

John Holter dog den 9 mars 1903 i Ashland, Ashland county. Det är då antecknat att han var snickare, född i Norge den 6 maj 1866. Han var gift med Lizzie Holter.

Sedan tidigare vet vi att Hans Johan Nordin och Lizzie Holter gifte sig 1904. Den 12 maj 1905 fick makarna en son som fick namnet Theodore Edward Nordin.

Målaren John Nordin återfinns i City Directory för Ashland år 1905 på adressen 720 Prentice avenue. Tittar man vidare i nästa utgivning av denna adresskalender återfinns enbart Lizzie Nordeen på samma adress. Hon står antecknad som änka. På samma adress finns en Vm M Nordeen som är antecknad som chaufför hos The Country Store. Han var endast 14 år då. År 1909 finns Elizabeth Nordeen, Wm M Nordeen och Hilda Holter på denna adress. I årgången 1911 återfinns endast Wm M Nordeen på adressen 316 West 2nd.

Hans Johan verkar alltså dött mellan 1905 och 1907. En sökning i ett dödregister för Ashland ger bara en tänkbar träff, nämligen en Hans Nordin som dog den 8 april 1906 i Benoit, Ashland county i en ålder av 27 år. Han omkom genom att ett tåg körde över honom. Enligt en tidsartikel ska han följt sin fästmö till tåget eftersom hon skulle åka hem till Sverige för att hälsa på sin släkt. När han hoppade ned från tåget så hamnade han fel och båda benen kapades bort av tåget. Han uppges i dödboken vara född i Sverige den 17 mars 1879, men ingen uppgift om att han skulle vara gift. Faderns namn skulle vara John Nordin, vilket inte alls stämde med vad Hans Johans fader hette. Födelsedatumet stämmer ganska väl med Hans Johans födelsedatum. Han var född den 19 mars 1876. Jag fick också hjälp av Sven Luthman på FamilySearch i Örebro att plocka fram den skannade bilden för Hans Nordins dödsfall så jag kunde kontrollera alla uppgifter.

I census 1910 bodde Lizzie Nordine med sina tre barn fortfarande på 720 Prentice avenue. Det står att hon varit gift i sex år och att hon var mamma till tre barn. Ingen anteckning om att hon var enka.

I census 1920 återfinns Lizzie Nordin i Bessemer township, Gogebic county, Michigan. Hon antecknades som svärmor till Leo E. Olsson som var född omkring 1890 i Michigan av norsk fader och dansk moder. Leo hade gift sig med Hilda C. Även sonen Theodore bodde kvar.

I tidningen Ironwood Daily Globe den 22 maj 1920 antecknades att "Mrs L. Nordin and son Theodore left Ramsay yesterday for Saxon where they will make their home on a farm there".

Elizabeth Nordin återfinns sedan i census 1930 tillsammans med sitt barnbarn Lyman Olson i Saxon, Iron county, Wisconsin. Hon var antecknad som bonde. Ingen notering om sonen Theodore. Vad hände med honom?

Svaret hittades återigen i tidningen Ironwood Daily Globe den 14 mars 1933. Där står att Theodore Nordin kom 1927 till Pureair Sanatorium i Bayfield eftersom han led av tuberculosis. Efter sex års behandling på sanatoriet dog alltså Theodore av denna sjukdom. I en senare tidning står antecknat att han ska begravas på Ashland cemetery.

Elizabeth Nordin återfinns i census 1940 i Saxon, Iron county. Hon flyttade senare under 1940-talet tillbaka till Ashland. Hon återfinns nämligen i City Directory för Ashland åren 1947, 1950 och 1954 på adressen 308 14th avenue West.

Elizabeth levde ända till 1956 innan hon dog. Hon begravdes på Mount Hope Cemetery enligt hemsidan FindAGrave.com.

Jag tror aldrig jag fått fram så mycket uppgifter om en enda familj, men en stor fråga kvarstår. När dog Hans Johan Nordin? Hur stor är chansen att det finns två Hans Nordin som var född i Sverige och hamnade i Ashland county i Wisconsin. Födelsedatum på den avlidne var 17 mars och Hans Johan den 19 mars. Sedan skiljde det även tre år på födelseåret. Jag började därför söka efter någon annan kandidat som också emigrerat till Amerika. Hittade en Hans Emanuel Nordin, född den 18 mars 1879 i Viksjö församling. Följde honom framåt i tiden och upptäcker att han emigrerade 1901. Söker vidare och hittar honom avrest från Göteborg med destination Ashland, Wisconsin. Han åkte tillsammans med sin bror John Nordin som hade varit i Amerika tidigare. Hittade också en boppteckning från Ashland county över Hans Nordin där John Nordin står som anhörig till honom. Jag kan ganska säkert avskriva Hans Nordin som "min" Hans Johan Nordin.

Jag får leta vidare efter Hans Johans dödsdatum. Jag hoppas att man kan få tag på någon ättling till Theodores halvsyskon, William Marvin Holter och Hilda Caroline Holter, gift först Olson, sedan Pirotte. Hilda Caroline hade bara en son, Lyman E Olson som blev stridspilot under andra världskriget. Han blev 1944 nedskjuten över Österrike i sin bombplan B-24. Jag vet inte om han omkom vid detta tillfälle.

Forsås under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det tre hemman i byn Forsås. Alla dessa hemman gick oavbrutet till son eller dotter under detta århundrade. Ingen sålde sin hemmansdel till personer utanför sin släkt.

Forsås nr 1:

(1700)--1718  Filip Säfringsson
1719--1730  Erik Filipsson
1731--1768  Hans Filipsson (även gästgivare)
1769--1786  Anders Hansson (även gästgivare)
1787  Anders Hanssons änka (även gästgivare).
1788--(1799)  Jon Eriksson (även gästgivare)

Hemman nummer 1 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Erik Filipsson tappade rätten till hemmanet p.g.a. sitt leverne. Jon Eriksson gifte sig med änkan efter Anders Hansson, men sedan skulle två styvsöner till Jon överta hemmanet igen. 

Forsås nr 2:

(1700)--1710  Mikael Persson
1711--1715  Filip Mikaelsson
1716  Mikael Persson
1718--1729  Olof Mikaelsson
1730 Olof Mikaelssons änka
1731--1753  Jakob Eriksson
1754--1783  Filip Olofsson
1784--1786  Margareta Filipsdotter
1787--(1799)  Johan Johansson

Hemman nummer 2 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Jakob Eriksson gifte sig med änkan efter Olof Mikaelsson, men sedan var det hans styvson som övertog hemmanet. Johan Johansson var måg till Filip Olofsson.

Forsås nr 3:

(1700)--1706  Olof Markusson
1708--1739  Markus Olofsson
1741  Olof Markusson
1742  Markus Olofsson
1743--1771  Olof Markusson
1772--1797  Anders Olofsson
1798--(1799)  Anders Andersson

Hemman nummer 3 har funnits inom samma släkt under 1700-talet. Anders Olofsson är inte son till Olof Markusson, utan måg.

Torpare:

1776--(1799)  Olof Eriksson

Olof Eriksson var son till Erik Filipsson som var bonde på hemman nr 1 ett tag. Han var under några år (1773-1775) skriven som timmerhuggare, timmerflottare och timmerdräng vid Lo sågverk.

Varför blev bonden i Moflo båtsman?

När man sitter och släktforskar så hittar man ibland saker som man inte kan förklara på ett enkelt sätt. En sådan fundering är varför en bonde på 1700-talet helt plötsligt blev båtsman och kanske till och med drog ut i krig. Det finns flera exempel på detta inom Ådals-Lidens församling, ofta under första halvan av 1700-talet.

På denna tid var Sverige indelat i ett antal rotar/rusthåll och varje rote/rusthåll skulle hålla med en knekt eller båtsman beroende på var i Sverige den fanns. Ådals-Lidens församling tillhörde på denna tid ett båtmanskompani som hette Västernorrlands andra kompani, första delen. Inom Ådals-Lidens församling fanns tre rotar som därmed skulle hålla med tre ordinarie båtsmän. Vid krig skulle man även hålla med en extra båtsman, s.k. fördubblingsbåtsman. Maximalt kunde det vara sex båtsmän från församlingen. Dessa hade nummer 111 till och med 113 inom båtsmanskompaniet. De flesta stöter ofta på någon båtsman i släkten om man har sin släkt från västra Ångermanland.

Roten skulle alltså förse den ordinarie båtsmannen med bl.a. husrum, kläder och mat. Jag tror det finns någon båtmanstorp kvar fortfarande inom församlingen, men detta är jag inte helt säker på (någon annan som vet?). Man rekryterade alltså en båtsman till varje rote och detta var nog inte helt enkelt. Under tider med krig var det många båtsmän som dog både ute i krig och som dog av sjukdom som spreds på kompanierna. Ofta var det t.ex. dräng eller yngre son/bror som rekryterades till båtsmän, som inte skulle överta ett bondehemman. Jag tror att man var glad om man lyckades rekrytera någon utanför familjen eller byn. Det hände ibland att man rekryterade från Stockholm, Finland eller annan ort långt borta. Det hände även att båtsmännen rymde för att de inte orkade med att tjänstgöra ute i krigen.

Varje rote hade ett särskilt namn som följde med båtsmannen. Namnen har dock varierat under årens lopp. Under 1800-talet hette de ordinarie båtsmännen inom Ådals-Lidens församling Knapp, Forss och Smäll. Under mitten av 1750-talet hette de Frimodig, Dunder och Sandman. De sista båtsmännen inom församlingen försvann i slutet på 1800-talet.

Ska försöka berätta lite om Hans Mauritsson i Moflo också. Han var bonde på hemman nummer 4 i Moflo från 1734. Han övertog hemmanet från sin fader Maurits Hansson som haft det sedan 1706.  Hans skattar för hemmanet ända tills han dör 1764. I mantalslängden 1744 står helt plötsligt antecknat att Hans är båtsman. Om man är båtsman behöver man inte skatta något, så det skattades bara för hustrun och 1 piga inledningsvis. Det finns ingen båtsman inom församling som hetat Hans Mauritsson under aktuell period. Några år senare har man antecknat att hans hustru är skriven på hemmanet i Moflo och båtsmannen kallas då Hans Åkerman. Åkerman har inte förekommit inom församlingen som båtsmansnamn. I mantalslängden 1751 har man antecknat att han var båtsman i Torsåker, vilket också var sista året som han antecknades som båtsman i dessa längder. Namnet Åkerman finns i Torsåker och då hittade jag uppgifter om att han antogs som båtsman den 7 mars 1743. Han var 36 år när han antogs till båtsman nr 67 och man har även antecknat att han är sjövan. Han får avsked från denna tjänst den 4 april 1752. Då har man antecknat att han varit i tjänst i 10 år och var 46 år gammal. Hans finns inte med i födelseboken för Ådals-Liden, men han är född omkring 1705-1707. Tittar man i mantalslängden för Maurits Hansson så upptas för första gången en son år 1721, vilket innebär att sonen bör vara född 1706. Hans dog 1764 av bröstvärk och bloduppkastning. Då står antecknat att han är 59 år gammal, vilket ger ett födelseår på 1705. De militära längderna från Flottans arkiv visar att han var född 1706 eller 1707.

Varför blev Hans båtsman och varför i Torsåker som ligger ganska långt borta från Ådals-Lidens församling? Detta kan man bara spekulera i. Var det dåliga tider för familjen så att han var tvungen att  ta "tjänst" som båtsman? Skulder till någon i byn Salum i Torsåkers församling där roten låg? Släktskap med någon i byn? Troligtvis var bonden Erik Olofsson på hemman nr 2 i Salum född och uppväxt i Näsåker, men om Erik och Hans hade någon koppling vet jag inte. Vanligtvis blev man båtsman strax över 20 år, men Hans var 36 år gammal. Finns det andra teorier varför Hans blev båtsman i Torsåkers församling? Skriv gärna en kommentar nedan om ni kommer på något.

Lidgatu under 1700-talet

Under hela 1700-talet var det fyra hemman i byn Lidgatu. Mellan åren 1781 till 1791 var det två bönder som brukade hemmanet nr 1, annars har det varit enbart en bonde på varje hemman under detta århundrade. Nedan följer en sammanställning av de som skattade för respektive hemmansdel. Uppgifterna är som vanligt hämtade ur mantalslängderna.

Lidgatu nr 1:

(1700)--1709  Olof Salomonsson
1710--1715 Salomon Olofsson
1716 Dottern Ingrid
1718--1752  Maurits Mikaelsson
1753--1778  Salomon Mauritsson
1779--1780  Johan Andersson
Del 1
1781--1791  Johan Andersson
Del 2
1781--1791  Salomon Mauritsson
1792-(1799)  Johan Andersson (även klockare)

Johan Andersson övertog hemmanet 1779 från Salomon Mauritsson eftersom han inte hade några arvingar. Efter två år delades hemmanet så att Salomon bärgade 1/4-del av hemmanet mellan 1781 och 1791, därefter står åter Johan för hela hemmanet.

Lidgatu nr 2:

(1700)--1710  Olof Botvidsson
1711--1719  Erik Johansson
1720--1728  Erik Hauffman (kaplan, komminister)
1729--1738  Erik Hauffmans änka
1739--1769  Erik Andersson
1770--(1799) Erik Eriksson 

Från 1720 gick hemmanet vidare inom samma släkt.

Lidgatu nr 3:

(1700)--1708  Lars Abrahamsson
1709--1712  Per Larsson
1713 pigan Brita Larsdotter
1714--1747  Hans Persson
1748--1788  Per Hansson
1789--(1799) Per Persson

Med största sannolikhet har detta hemman funnits inom samma släkt under hela 1700-talet. 

Lidgatu nr 4:

1700--1710  Anders Sjulsson
1711--1712  Hustru Margeta
1713  pigan Cecilia
1714--1725  Hustru Margeta
1726--1729  Anders Andersson
1730--1731  Anders Anderssons änka
1732--1758  Olof Hermansson
1759--1798  Per Andersson
1799--(1799)  Jakob Persson

Hemmanet nummer 4 gick under 1700-talet från far till son i fyra generationer. Olof Hermansson var gift med Anders Anderssons änka och brukade därför hemmanet under drygt 35 år.

Torpare i Lidgatu

1774--(1799)  Per Hansson

Per var troligtvis den första inom Ådals-Lidens församling som blev torpare. Han ansökte den 8 september 1774 om att bli torpare i Lidgatu.

Hittade även här några bomärken på de hemmansägare som fanns i Lidgatu år 1787. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Krånge under 1700-talet

År 1700 fanns det två hemman i Krånge, men det skulle utökas med ett tredje hemman som även kallades Sörmoflo. Första gången som Sörmoflo omnämns i mantalslängden är 1725 när Hans Johansson skattar för detta hemman. Jag vet inte om Hans övertog redan odlad mark, eller om det var ett nybygge. Det får jag forska vidare på. Hans var bonde på hemman nr 1 till 1723 och sedan övertog styvsonen Anders Eriksson hemmanet 1724. Året därpå finns Hans upptagen i Sörmoflo. Många som har sin släkt från Ådals-Liden härstammar från denna Hans Johansson. Jag härstammar via sonen Johan Hansson, men det är nog vanligare att man härstammar från sonen Zakarias Hansson.

Krånge nr 1:

(1700)  Zakarias Salomonsson
1701--1704 Erik Andersson
1705--1723  Hans Johansson
1724--1749  Anders Eriksson
1750--1789  Erik Andersson
1790--1795  Anders Eriksson
Del 1
1796--(1799)  Anders Eriksson
Del 2
1796  Dordi Eriksdotter
1797--(1799)  Erik Persson

Hemmanet skrevs som nr 2 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 1. Hemmanet delades 1796 i två delar.

Krånge nr 2:

(1700)--1712 Erik Israelsson
1713--1714  Säfring Eriksson
1715  Pigan Ingrid
1716-1718  Hemmanet var öde
1719--1741  Abraham Johansson
1742--1750  Abraham Johanssons änka
Del 1
1751--1786  Johan Abrahamsson
1787--(1799) Erik Eriksson
Del 2
1751--1781  Nils Abrahamsson
1782-1789  Nils Abrahamssons änka
1790--(1799) Per Nilsson

Hemmanet skrevs som nr 1 mellan åren 1708-1731, därefter som nummer 2. Under åren 1716-1718 står hemmanet öde. Hemmanet delades 1751 mellan två bröder.

Krånge nr 3 (Sörmoflo):

1725--1732  Hans Johansson
1733--1741  Johan Hansson
1750--1786 Zakarias Hansson
Del 1
1787--1788  Hans Zakrisson
1789--1792 Nils Berg
1793--(1799)  Hans Zakrisson
Del 2
1787--(1799) Per Zakrisson

Det är först i mantalslängden 1772 som hemmanet får beteckningen nr 3. Dessförinnan hittar man den under nr 2. Detta hemman kallas i dagligt tal för Sörmoflo, men heter alltså egentligen Krånge nr 3. Åren 1725-1738 är hemmanet upptagen som Sörmoflo nr 1 och året 1739 som Moflo nr 5.
Jag gjorde en intressant upptäckt i mantalslängden, nämligen att Hans Zakrisson inte var bosatt i Krånge hela sitt liv. Han var borta från byn under ungefär fyra år då Nils Berg står som ägare av hemmanet. Efter lite sökande hittade jag dem i Hakesta, Multrå sn, där han var bonde också. Dottern Greta, född 1791, var alltså född i Hakesta. Jag har alltid trott att hon varit missad i Ådals-Lidens födelsebok.

Torpare i Krånge

1796--1798 Anders Persson

Anders Persson var torpare i Krånge under tre års tid. Först år 1803 finns en ny torpare antecknad i mantalslängden, Erik Danielsson.

Hittade några bomärken på de hemmansägare som fanns i Krånge år 1779. Detta från Lantmäteriets e-tjänst, Historiska kartor.

Hans Petter Nilsson Forsberg (1865-1946)

Hans Petter Nilsson Forsberg föddes och växte upp i byn Imfors i Ramsele församling på gränsen till Ådals-Lidens församling. Hans pappa var nybyggare i Imfors, precis som hans farfar varit tidigare. Hans farfars far var också nybyggare, men då i grannbyn Forsnäs.

Hans Petter flyttade när han var 19 år till Forsås där han blev dräng hos sin morbror Hans Peter Andersson Forssén. Efter några år uppstod tycke med dottern i huset och kusinen Margareta Karolina. De gifte sig med varandra 1887 och två år senare köpte makarna ett torp av sin svärfar/far för 1000 kronor. Om man läser lagfartsprotokollet så hittar man köpekontraktet som bilaga där. Det beskriver mycket detaljerat hur torplägenheten ser ut och vilka skyldigheter och rättigheter som torpägarna hade.

Jag Hans Petter Andersson Forsen med min hustrus samråd upplåter och försäljer till min måg Hans Peter Forsberg och min dotter Margreta Karolina Forsen en torplägenhet på everldlig tid utaf mitt i Forsås by Ådalslidens socken egande skattehemman 3 11/16 dels seland under No 1. Då torplägenheten aflemnas utaf inrösningsjorden och på den så kallade nyåkern invid Nils Johan Lidfors råskilnad och med följande ägovidd, nemligen:

Från Nils Johan Lidfors råskilnad å södra sidan i vester efter bergfoten 145 alnar, derifrån i norr å västra sidan till en dervarande hägnad 500 alnar, och derifrån i öster till Nils Johan Lidfors råskilnad vinkelrätt 175 alnar, samt från en dervarande hägnad och i söder efter Nils Johan Lidfors råskillnad till först berörde gräns 552 alnar. Då nu köparen eger all jord inom bemälde gränser till undantag det säljaren förbehåller för sig och efterkommande för hemmanets behof få taga murleder i det gamla lertaget tätt nedanför bergfoten, till slått för köparena den så kallade mälgårdssjömyran, som ligger på mitt skogsskifte vid mälgårdssjön, äfven får köparena rätt att taga nödigt stängselvirke, och behofsvirke på hemmanets skogskiften, men för att fara sparsamt med skogen så skola köparena eller torpets innehafvare så länge det finnes i närheten taga och använda vindfällen och sjelf torkande skog till lador och sämre uthusbyggnader, och att icke för grof rå skog tages till husbyggnad medan lämplig hustimmer skog finnes när och då rå skog skola tagas och begagnas, tillika får köparena rätt till vedbrand och mulbete för de kreatur som på torpet vinter födes får tagas på hemmansåboens skog. Dock att vedbrand tages på timmertullar vindfälle och sjelftorkande skog så länge sådant finnes. Då det åligger torpets innehafvare att sjelf inhägna sitt torp vad som stöter emot mitt hemman, äfven tillerkännes köparena rätt, att med sina kreatur sommartiden få färdas från sin gård morgon och qväll genom den nu inhägnade häng i berget till skogsmarken. Allt emot en oss emellan öfverenskommen köp och salusumma stor ettusen /1000/ kronor som skola genast denne dag erläggas, och får torplägenheten med dertill hörande rättigheter genast denna dag tillträdas för att alltid egas och områdas såsom annan välfången egendom, då köparena eger söka och erhålla laga fastställelse på detta köp, och jag förbinder mig tillhandahålla nödiga åtkomsthandlingar för lagfartens erhållande. Och för utom ofvanstående köpesumma åligger det köparena att till hemmansåboen i årlig afgäld i mars månad varje år utgifna 5 kronor eller den afgäld som af vederbörande kan bestämmas. Som härmed erkännes af ÅdalsLidens och Forsås den 16 februari 1889.

Hans Petter Anders Forssen. Sara Margareta Holmlund, säljare. Hans Petter Forssberg. Margreta Charolina Forssén. Vittna P. Kållén. E.P. Näslund.

Källa: Resele tingslags häradsrätts arkiv, Småprotokoll, gemensam serie, SE/HLA/1040089/A II/13 (1889), bildid: A0025374_00022--A0025374_00023.

Hans Petter och Margareta Karolina fick fyra barn tillsammans innan hon dog 1896 endast 26 år gammal. Ingen dödsorsak finns angiven i dödboken.

Hans Petter gifte om sig 1904 i Härnösand med Kristina Karolina Isaksdotter. Hon var också född i Imfors och även kusin till Hans Petter. Hon hade fött två barn innan äktenskapet, varav det andra barnet erkändes av Hans Petter. De fick ytterligare fem barn tillsammans, varav ett tvillingspar som dog ungefär två veckor gammal. Även Kristina Karolina dog tidigt, år 1910, i en ålder av 35 år.

Slutligen gifte han sig en tredje gång med Brita Erika Lidblom. Hon var född i Forsås och de fick en son tillsammans.

Hans Petter arbetade även under en period som flottningsförman. Både i folkräkningen 1920 och 1930 antecknades han som flottningsförman. I folkräkningen 1930 skrevs han med biyrket torpare. Här finns också antecknat att han har tjänat 1600 kronor senaste året och har 6000 kronor i förmögenhet. Detta var mycket bättre än många personer i samma församling.

Han dog 1946 och Brita Erika dog 1947, båda var fortfarande bosatta i Forsås då.

Jag har ett fotografi som jag fått låna av Sune Persson som ska vara andra hustrun Kristina Karolina Isaksdotter.