måndag 23 november 2015

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 2

Här kommer fortsättningen på Lidgatuvisan, denna gång vers 6 till 10.

Sen har vi Valfrid Eriksson, på Pålemon han bor
Han slutat hugga timmer och börjat laga skor
Han bättre har det hemma med gumman och sin läst
Än uti skogen släpa och slita som en häst.

Om samma väg tillbaka du nu mig följa kan
Så skall jag presentera en gammal arbetsman
Han heter August Persson i samma by han finns
Är född på året 70, om galet ej jag minns.

Där uti skogens sköte, fast stugan ej du ser
Där bor ju Sanfrid Olsson, som spelar på klaver
En vals han för mig spelat, ja blott en enda gång
Mitt tack jag honom bringar i denna enkla sång.

Och där i röda stugan, just uppå kullen där
Där bor ju Målar Eriksson, som allt för alla är
Han målar, tapetserar, gör möbler ock med stil
Och lagar sepratorer och klockor om du vill.

Om din maskin gått sönder till Eriksson då gå
Och om du honom beder, du säkert hjälp kan få
Men om du haver brutit på religion och lag
Han säkert dig besöker, som stämningsman en dag.

Henrik Valfrid Eriksson (1895-1961) var född i Imnäs i grannsocknen Ramsele. Han gifte sig med Anna Karolina Forsberg (1900-1989) som var född i Häxmo. Makarna köpte Lidgatu 4:4 år 1919 och flyttade samma år dit. Valfrid skrevs först som torpare där, sedan arbetare. 1930 såldes lägenheten till Västernorrlands län Kungliga Hushållningssällskap, men familjen bodde kvar i Lidgatu till 1934 då de flyttade till Näsåker. Makarna fick tretton barn tillsammans. Tack Roland Eriksson för kortet på Valfrid.

Det finns en Per August Persson (1870-1960) som var född rätt årtal enligt visan. Han var född i Söderfors, men hans familj flyttade till Lidgatu när han var fem år. Hans far hette Per Persson och var född i Lidgatu. Hans mor hette Sara Margareta Eriksdotter var från Rå. På 1920-talet bodde Per August och modern Sara Margareta enligt kyrkoböckerna på Lidgatu nr 2. Fadern hade dött redan 1890 av lungsot. Per August var ogift och dog på ålderdomshemmet i Näsåker.

Karl August Sanfrid Olsson (1898-1929) var född i Lidgatu son till arbetaren August Olsson och hans hustru Brita Magdalena Davidsdotter. Mellan 1915 och 1918 bodde Sanfrid i Umeå där han var dragon på Norrlands dragonregemente (K4). Han gifte sig med Ida Aqvilina Nilsson (1896-1924). Sanfrid skrevs som arbetare i Lidgatu nr 4. Sanfrid flyttade troligtvis 1925 till Lidgatu 2:13, men detta kan man inte utläsa av kyrkoböckerna. Familjen är hela tiden antecknad under Lidgatu nr 4. Barnen uppfostrades hos sin faster och hennes man efter föräldrarnas död.

Målar Eriksson hette Erik Johan Eriksson (1860-1932) och han var från grannbyn Norrtannflo i församlingen Resele. Han var gift med Margreta Dorotea Näslund (1863-1950) från Lidgatu. Erik Johan var målare och senare lägenhetsägare i Lidgatu. Familjen köpte 1925 lägenheten Lidgatu 2:10 och bodde alltså där när visan skrevs. Makarna fick fjorton barn tillsammans, varav fyra dog i tidig ålder. Åtminstone tre av sönerna emigrerade till USA.



lördag 21 november 2015

Lidgatuvisan av J. A. Boman, del 1

Johan Anton Boman skrev en visa om de män som bodde i Lidgatu på 1920-talet. Gissningsvis tror jag att visan är skriven omkring 1927 om man tittar på de personer som omnämns. Han har skrivit mycket humoristiskt om personerna så det är verkligen roligt att läsa. Jag börjar med fem verser nu. Det är totalt 29 verser i visan. Jag har fått denna visa genom Lena Eriksson och Göran Stenmark. Tack så mycket.

En visa vill jag sjunga, som är så gott som ny
Om gubbar gamla, unga, uti Lidgatu by
Den skall ej bliva tråkig, men kanske något lång
Ni kan ju därför sjunga den blott en enda gång.

Med Johan uti Kroken jag alltså början gör
Han gör ju små affärer och lever tills han dör,
Han säljer sepratorer, ja klockor och gevär
Och Singer synmaskiner du kan få köpa där.

Se ditåt över åkern, dit som nu fågeln flyr
Där bor ju Petrus Vestin, en glad och munter fyr
Sin värnplikt han fullgjorde, när kriget först blev tänt
Jag tror en tid vi bodde i samma logement.

Och sedan om du följer mig däråt över bron
Där ha vi Erik Persson, som bor på Pålemon
Ibland han hugger timmer, ibland han hugger ved
Och om du har en liter nog vill han vara med.

Mot söder, tusen meter, och kanske någon famn
Där bor ju och hans broder och Petrus är hans namn
Sin ena hand han miste vid tröskningen en höst
Nummer två fick han behålla, det var ju någon tröst.

Johan uti Kroken hette Johan Gustafsson (1891-1960) och han var född i Krånge. Han var skogsarbetare och gifte sig med Märta Josefina Westin (1891-1982) från Lidgatu. De fick fyra flickor tillsammans, Essy, Astrid, Siri och Tilly. De bodde längst ner i byn på gränsen till Resele församling på ovansidan nuvarande Riks-90. Deras fastighet hade beteckningen Lidgatu 3:11 och Josefina hade köpte den av sina föräldrar 1924.

På andra sidan vägen bodde Josefinas bror som hette Petrus Westin (1892-1982). Han övertog faderns torp som hade beteckningen Lidgatu 3:8 år 1924, samtidigt som han gifte sig med Margreta Maria Nilsson från Lidgatu. De fick inga barn tillsammans, men de hade en fosterson vid namn Tor Ivan Eriksson.

Närmare älven bakom Petrus Westin bodde Erik August Persson (1887-1960). Han hade köpt Lidgatu 3:5 år 1915 av Per Markus Persson och hans hustru Eufemia Karolina Westin. Fastigheten kallades också Pålmon nr 1. Han sålde dock redan 1920 till brodern Hans Alfred Persson. Tittar man i församlingsboken så bodde därefter Erik August under Lidgatu nr 4. Han var son till Per Hansson som har en backe uppkallade efter sig i Lidgatu strax intill. Jag kan inte säga exakt var han bodde när denna visa skrevs. Han gifte sig med Greta Maria Norlin (1881-1952). De bosatte i Mo, Resele sn.

I vers nr fem omnämns Erik Perssons bror Petrus. Han hette egentligen Per Markus Persson (1884-1950). Han gifte sig med Eufemia Karolina Westin (1889-1968) som var syster till Märta Josefina och Petrus Westin som är omnämnd ovan. De bodde först på Lidgatu 3:5, men de sålde detta redan 1915. År 1917 flyttade de till Näsåker där det bodde till 1929 enligt kyrkoboken. Därefter flyttade de tillbaka till Lidgatu igen. De fick sju barn tillsammans. Sune (barnbarn till Per Markus och Eufemia Karolina) berättade för mig att han brukade få leka med Per Markus handproteser när han var liten. Per Markus hade en handprotes för vardag och en för fint. Jag kan inte här heller utläsa av kyrkoböckerna eller fastighetshandlingar var Per Markus bodde när visan skrev. Jag trodde att visan var från cirka 1927, men familjen flyttade först 1929 tillbaka till Lidgatu.