Den 14 juli 1879 köpte Per Erik Nygren och hans hustru Lisa Greta Jakobsdotter en torplägenhet i Forsås på hemman nummer 3 av Nils Johan Lidfors. Torplägenheten fick beteckningen Forsås 3:8 och styckades av i samband med köpet från Forsås 3:1. De betalade 1 500 kronor direkt och sedan skulle de betala 5 kronor årligen till hemmanets ägare. Torplägenheten låg nedanför Nämforsen och gränsade emot Hans Petter Anderssons skifte enligt köpekontraktet. En del av lägenheten beboddes av torparen Josef Johansson när köpet genomfördes. Per Erik och Lisa Greta kunde tillträda lägenheten först när Josef dött och hans ägor återgått till hemmanet. Josef dog 1884, men Per Erik och hans hustru flyttade redan i november 1879 till Forsås och skrevs då som torpare. Eventuellt var det enbart den del som Josef bebodde som de inte kunde tillträda.
Makarna hade tidigare bott i Häxmo där Per Erik var arbetare. Han var född 1841 i Björna församling enligt kyrkoböcker och hette inledningsvis enbart Eliasson. Lisa Greta var född 1846 i Ramsele församling, men senare flyttade hennes familj till Häxmo.
De hade fått en son under tiden de bodde i Häxmo. Sonen hette Erik Jakob och var född 1875. Han dog redan 1878 innan han fyllt tre år. I samband med flytten till Forsås skrevs Per Erik första gången med efternamnet Nygren. I Forsås fick de ytterligare två söner, Erik Johan (född 1881) och Per Eli (född 1884).
Per Erik dog redan 52 år gammal och hans död beskrivs i dödboken som "Drunknade i Nämforssen under bortskaffande af is för anbringande af en karbyggnad". Som torpare kunde man säkert inte försörjas sig helt, utan man fick även ta olika arbeten för att klara av försörjningen. Man undrar vad som kan ha hänt med Per Erik.
Ibland kan man hitta svaren i de gamla tidningar. I Hernösands-posten den 17 mars 1894 fanns följande artikel (har korrigerat några stavfel i artikeln).
Drunknad. Vid pågående karbygge i Nämforsen vid Näsåker i Ådalslidens socken råkade den 13 dennes - troligen till följd af bristande försiktighet - arbetaren P. E. Nygren från Torsås, som var sysselsatt med att stampa loss is, att följa med det isstycke, på hvilket han stod och som helt oförmodadt lossnade. Isstycket flöt så hastigt bort i det kolossala stupet, att räddningsåtgärder ej hunno påtänkas, än mindre vidtagas, hvadan Nygren inom några ögonblick försvann.
Det var en ren försynens skickelse, att icke en annan med samma arbete sysselsatt person fick göra Nygren sällskap i den våta grafven, skrifves till denna tidning.
Denna artikel berättade lite kortfattat om olyckan som tog Per Eriks liv. Efter lite mera letande hittade jag ytterligare en artikel om olyckan i Sundsvalls tidning från den 22 mars 1894. Den var mera detaljerad.
Nämforsen hade brådt i år att taga sitt offer, skrifves till V.A. Vanligen dröjer den till tiden för laxfisket eller timmerflottningen och tager då den, hvars tid är ute.
Ett kar för vattenregleringen till Forsås byamäns såg vid Nämforsen hade spolats bort och skulle nu af flottningsbolaget ersättas med ett nytt, hvadan tre man i tisdags vid forshufvudet började de förberedande arbetena med snöskottning och undanrödjande af is vid fallet. Bland dem var torparen i Forsås Per Erik Nygren.
Isen låg jemn och syntes bergsäker, och ingenting manade till särskild försiktighet. Men forsen är bedräglig. Der olyckan nu skedde, syntes som intet vatten varit under isen och att denna låg på hällarna. Nygren med de andra gick ut och skottade. Ett matt ljud af rinnande vatten hörde inunder dem, men som en klippa stack upp strax bredvid tänkte ingen på fara. Nygren började försiktigt hugga med yxa, då plötsligt och utan föregående varning isen brast under dem. De två andra fingo fäste under fötterna och hunno i tre språng fast is, men Nygrens isstycke hvälfde och störtade med honom ned i en djup fräsande, vattenfylld håla under klipporna. Med ett åj åj! flöt han bort och försvann under ett isbälte. En skofvel, som han haft i handen, flöt upp nedanför isbältet, men af den förolyckade syntes ingenting.
Nygren var vid sin död 52 år gammal och efterlemnar hustru och två minderåriga barn i knappa omständigheter.
Der är antagligt, att liket är fastkiladt under något af forsens stora isblock - för att till våren följa strömmen till en udde, Ungholmen i Tjäll, der de flesta af Nämforsens offer stanna för att få en plats i främlingshörnet på Multrå kyrkogård.
Per Erik arbetade alltså åt flottningsbolaget när olyckan hände. Det finns inget begravningsdatum i dödboken så mycket tyder på att hans kropp aldrig återfanns.
Änka Lisa Greta gifte om sig tre år senare med Erik Olof Bergström som var arbetare i Näsåker. De fick inga barn tillsammans. Erik Olof var född 1847 och han dog 1909.
Lisa Greta dog 1914 av magkräfta. Sonen Erik Johan skrevs 1908 in på spetälskehemmet i Järvsö. Han dog där sedan sex år senare. Han skrevs som snickare.
Yngste sonen Per Eli gifte sig med Märta Elina Westin som var född 1895 i Helgums församling. De övertog torplägenheten efter Per Erik och Lisa Greta. 1937 sålde de torplägenheten, men köpte samtidigt en gård som styckats av från samma lägenheten 1924 kallat Forsås 3:19. Märta Elina dog där 1949. Per Eli dog 1970 på Lissgården i Näsåker. Makarna var barnlösa.
